tag:blogger.com,1999:blog-69663282024-03-13T00:38:29.165+01:00Helena tyckerHär tar jag upp saker som jag tänker på och som jag har en åsikt om. Jag är inte rädd för att kritisera - men sparar inte på applåder och beröm när sådant förtjänas! Blir mycket om scuba/dykning, superyachts, hälsa, aktivt liv, mänskliga beteenden, Södra Frankrike, Stockholm, New York och livet i stort...Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.comBlogger483125tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-14890362512375383402021-10-08T16:04:00.002+02:002021-10-08T16:09:22.841+02:00Hej Moderaterna <p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjINAHsnrPRHJ9q15tLYiXANw7dntM26PlAlHbu1TDzYvaKVWAEmTo0ndgOPh5k84_wBubWszybDnADJympM8N1VITNmJyodZIidTFCNMUJPZIMxurxNOZHgqhbZUyypJyBIEXW8g/s1109/IMG_9668.PNG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1109" data-original-width="827" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjINAHsnrPRHJ9q15tLYiXANw7dntM26PlAlHbu1TDzYvaKVWAEmTo0ndgOPh5k84_wBubWszybDnADJympM8N1VITNmJyodZIidTFCNMUJPZIMxurxNOZHgqhbZUyypJyBIEXW8g/s320/IMG_9668.PNG" width="239" /></a></div><p></p><p>Jag har just fått frågan om att vara medlem under valåret 2022. Med tanke på att jag röstat på er i hela mitt liv och jobbat för partiet på olika sätt i närmare 20 år så borde väl svaret vara enkelt. Men det är det inte... </p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p>2015/16 blev jag svårt sjuk. Det visade sig sent omsider att jag har ME/CFS - en av världens mest funktionsnedsättande sjukdomar. Jag har dessutom svår ME och är helt hem-bunden och mestadels sängliggande. Min sjukdom är kronisk och livskvaliteten för de svårast drabbade är mycket låg. Man förlorar sitt sociala liv, förmågan till aktivitet och träning samt arbetsförmågan. Livet begränsas till att vakna, äta, vara för sig själv och sen förhoppningsvis kunna sova igen. </p><p>Ni är ju många där ute som känner mig och vet vilken typ av person jag är/var. Ni vet ju att jag inte ligger hemma och latar mig och hovar in bidrag... Jag var högpresterande i både arbetsliv, med träning och med ett stort socialt nätverk/liv. Ni som känner mig vet också att jag inget hellre vill än att få det livet tillbaka... Just nu ser det inte ut att hända, men jag har hopp till forskningsframsteg!</p><p>Under många, många år jobbade jag hårt - tjänade mycket pengar och betalade höga skatter. Jag har ju alltid verkat för lägre skatter och större frihet för den enskilde. Men jag har också varit tydlig med att jag gärna betalar skatt till det som samhället måste sköta gemensamt. Som till exempel att finnas där för människor i tuffa situationer - sjukdom, tf arbetslöshet mm. </p><p>En del av skatten på arbete går ju till sjukförsäkringen. Trodde aldrig att jag skulle behöva använda den försäkringen men nu måste jag ju det. Och jag uppskattar inte att ”mitt” parti använder personer som jag själv och andra i behov av samhällets stöd som slagträ - med käcka slogans i sociala medier - för att vinna starka medelklassväljare. </p><p>Jag är helt med på bidragstak, att det ska löna sig att arbeta och att socialförsäkringar inte automatiskt är en rättighet när man kommer till Sverige. Jag är helt emot att vissa människor sätter i system att mjölka det gemensamma på pengar. Jag tycker också det är olyckligt om den som har ett heltidsjobb tjänar mindre än den som inte jobbar. Så sänk skatten på arbete för de lägsta inkomsterna. Inför ett högt grundavdrag på arbete eller hitta på någon annan konstruktiv idé som ökar lönsamheten av arbete. Men sänk inte bidrag till under existensminimum och slå undan ekonomisk trygghet för sjuka människor. Hur tror ni att en sjuk blir bättre? Genom att hamna i ekonomisk kris eller genom att vara ekonomiskt trygg och kunna fokusera på möjlig rehabilitering?</p><p>Och sluta kalla svårt sjuka för bidragstagare och därmed avhumanisera dem - sluta se dem som en lönsam grupp att dissa och hänga ut för att vinna andra väljargruppers gunst.</p><p>Dessutom låt mig förklara något väldigt uppenbart - en person med noll arbetsförmåga på grund av sjukdom får INTE som genom magi arbetsförmågan tillbaka bara för man tar ifrån dem ekonomiskt stöd. Tvärtom så kommer man garanterat ännu längre ifrån möjligheten till återhämtning eftersom ekonomisk kris garanterat gör en svårt sjuk ännu sjukare. </p><p>De som ni vill åt - de som har bidrag OCH arbetsförmåga ja de får ni helt enkelt hitta genom bättre medicinsk uppföljning, fungerande rehabiliteringsinsatser och en realistisk syn på vad som krävs för att gå från tidigare sjuk tillbaka till arbete. </p><p>Observera att kroniskt sjuka gärna vill ha ett mirakel och tillfrisknande men det får de inte genom bortryckt ekonomiskt stöd hur gärna ni än vill att det ska vara så. </p><p>Egentligen så tror jag att även ni moderater anser att den som är svårt sjuk och inte kan jobba ska ha samhällets stöd. Annars måste man vara emot socialförsäkringar och det har jag inte uppfattat. Och egentligen tror jag att det Moderaterna motsätter sig är de friska människor som sätter i system att leva på samhällets stöd istället för att jobba. </p><p>Men säg då det! Och säg att svårt sjuka har stöd, även från moderat håll. Och säg att ni inte har för avsikt att skicka sjuka människor över de ruinerades brant utan att de kan fortsätta känna trygghet med en moderatledd regering. Och dra tillbaka förslag om att sänka sjukpeng och sjukersättning. (De är inte särskilt höga som det är idag, däremot är det dyrt att vara svårt sjuk..). </p><p>Visa att ni faktiskt fortsatt står för det som Moderaterna en gång gjorde - ett starkt stöd för människor som inte kan av egen kraft. Då kanske jag kan betala medlemsavgiften för 2022.</p>Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-73793962847120162632018-07-10T12:51:00.003+02:002018-07-10T12:51:41.495+02:00Vi måste hjälpa på hemmaplan<div style="-webkit-text-size-adjust: auto;">
Vi är ett omtänksamt folk som gärna, med hjärtat skickar stöd och bistånd till katastrofer runt om i världen. Älskar det med Sverige, trots höga skatter och ofta litet eget rörelsekapital så hjälper vi gärna andra. 💙 </div>
<img alt="" id="id_f549_21c0_af72_3a87" src="https://lh3.googleusercontent.com/-fTSq2WKLjKY/W0SPXKubaaI/AAAAAAAAftQ/7yIKMmDjxuQqbmzAkvBjJQzT_PC_lN41ACHMYCw/s5000/%255BUNSET%255D" style="-webkit-text-size-adjust: auto; height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br style="-webkit-text-size-adjust: auto;" /><span style="-webkit-text-size-adjust: auto;">Nu är det katastrof hemma... torkan har lett till vattenbrist och till att skördarna torkat bort på åkrarna. Vi har hungriga djur och desperata bönder som slåss för djuren och sina lantbruks överlevnad. </span><br />
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto;">
Så kära människor i Sverige, denna gång behövs stödet här. Köp svenskt kött, uppmana era butiker att endast ta in svenskt. Om svenska djur måste nödslaktas på grund av mat- o vattenbrist så kan vi inte låta djuren gå till avfall. Om djurbonden får sälja köttet till butiker så får de kapital att köpa/importera foder för vintern och för att utfodra djuren redan nu. Foder som är hundratals procent dyrare i år... </div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto;">
Bevattning krävs. Här måste staten agera. På samma sätt som staten agerar när andra näringar är i kris (som tex bilindustrin) måste de nu göra det för svenska lantbrukare/djuruppfödare. Bevattning av åkrar, vattentransporter till djuren. Sätt igång!</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto;">
Men allra viktigast är våra enskilda insatser. Har du vatten över? Kolla med bönderna runt vad de behöver. Handla svenskt kött, svensk mjölk osv. Har du grödor över? Skänk eller sälj till humana priser till djuruppfödare. </div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto;">
Såg en Ica-handlare i Skåne som skänker frukt och grönsaker till lokala gårdar. Så fint!! </div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto;">
Vad kan du göra? </div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto;">
Och vad behöver du inte göra - well brända rabatter och gräsmattor får vi acceptera nu. Det vatten som finns kvar måste gå till människor, djur och åkermark. Ganska självklart ändå va?! 🦋</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto;">
Läs gärna min bror John Widegrens debattartikel publicerad i Aftonbladet härom dagen. Torkan – en katastrof för oss svenska bönder </div>
<a href="https://www.aftonbladet.se/a/m64wvO" id="id_9ff4_8aac_622a_1b0b" style="-webkit-text-size-adjust: auto;" target="_blank">Artikeln, klicka här</a>Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-40660642074204838002018-06-22T10:36:00.000+02:002018-06-22T10:40:46.101+02:00Så skapar vi gangsterprinsessor och prinsar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirVWUYazF5BgQw_TSWnNnCPeAFw-ccljZg0T-DBldmqWtejvv-PlXsB5LOq8_mmxlk8tkl8x2ow7jGCzv6hrRnFOuIxUhjVc1OBt0f5HRqDMEbLGlM-9GNDjq3viGw3MyShkeH8g/s1600/IMG_7055.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirVWUYazF5BgQw_TSWnNnCPeAFw-ccljZg0T-DBldmqWtejvv-PlXsB5LOq8_mmxlk8tkl8x2ow7jGCzv6hrRnFOuIxUhjVc1OBt0f5HRqDMEbLGlM-9GNDjq3viGw3MyShkeH8g/s320/IMG_7055.JPG" width="240" /></a></div>
Jag läser boken "Gangsterprinsessan" av Helen Stommel Olsson. En bok baserad på en sann historia om en tjej i Göteborg som från skolstart mobbas svårt och där börjar resan mot misär, elände, missbruk och kriminalitet.<br />
Jag vet att varje människa ställs inför val och har möjlighet att välja rätt eller fel - men jag säger bestämt att en barn som får göra den resan som Sara gör i boken, ja då är det svårt eller nästintill omöjligt att välja rätt. Sannolikt känner man nog knappast att man har något val alls...<br />
<br />
Nu har våra barn gått på sommarlov och förhoppningsvis lugna, vilsamma veckor väntar. Jag vet att det är svåra veckor för många barn som lever i trassliga familjer, ekonomiska svårigheter och olika problematiker som alkohol, droger, diagnoser... För dessa barn borde det finnas sommarfritids med frukost och lunch varje dag. Aktiviteter och närvaro av vuxna för att ge ett mervärde i sommaren - trygghet och kärlek.<br />
<br />
För många andra barn är sommarlovet en befrielse, en chans att äntligen få komma bort från skolan och de andra eleverna. Att få slippa glåpord, knuffar, slag eller psykologisk utfrysning. Mobbning förekommer på alla skolor. Det är inte logiskt men det finns enligt vissa mönster och med skarpa ögon syns det oftast. Att Sverige är ett av de mest liberala samhällena i världen där vi slåss för alla människors lika rättigheter att vara exakt den som man är - av det syns det lite i skolan. Jo, självklart i läroplan och skolpolicys finns uppslagsverk om lika rättigheter, att behandla alla lika, att inte acceptera mobbing... ändå, ändå så är det så vanligt än i dag.<br />
<br />
Jag anser att skolan har stora utmaningar att hantera. Å ena sidan måste undervisning och skolan som läroplats uppgraderas och individualiseras. Inget barn är det andra likt och vår allt för likformade skola slår undan fötterna på många barn, redan tidigt. Å andra sidan så måste arbetet mot mobbing prioriteras varje dag, överallt.<br />
<br />
Vi upprörs över bilder från världen där barn far illa. Nu upprörs vi kanske mest av USA och hanteringen av migranter. Fasansfulla bilder, fullständigt oacceptabelt och avskyvärt. Skilja barn från sina föräldrar, slita isär familjer, behandla barn och vuxna som saker utan värde, hjärta och känslor. Det är vidrigt. Men detta händer här också - inte på samma sätt, inte utstuderat som metod men många, många barn i skolan behandlas lika illa men då av jämnåriga andra barn. Frysas ut från gruppen, isoleras, ta emot slag, ta emot hot, elaka ord, inte få vara med, tillbringa raster på toaletten av rädsla för våld, inte våga prata i klassrummet för rädsla för hån, smyga till och från skolan, försöka göra sig osynlig, oviktig och som om man inte finns. Ofta fortsätter det hemma, på Snapchat, Instagram, Facebook och säkert ett stort antal andra digitala nätverk som jag, som vuxen och mamma inte ens känner till.<br />
<br />
I höst börjar nya barn i skolan och många kommer tillbaka. Kanske känns redan klumpen i magen hos många. Istället för att njuta av sommarlovet räknas det ner, 60 dagar kvar, 50 dagar kvar, 25, 10, 5... Förstå den ångesten och rädsla. Kanske blandad med ett naivt hopp om att det ska upphöra. Kanske inte längre jag? Men säkert någon annan?! Och de de som just ska börja, som Sara i boken - som går till skolan glad med känslan av att äntligen får jag gå till skolan. Men som efter redan första dagen inser att skolan blir ett helvete och jag måste göra allt för att klara mig. Ska sex- och sjuåringar behöva känna så? Nej, verkligen inte. Och det är vi vuxnas ansvar. Ansvaret kan aldrig läggas på barn - det är vi, vuxenvärlden som ska agera.<br />
<br />
Det finns så många som är bättre på åtgärderna än vad jag är. Organisationer som <a href="https://friends.se/">Friends</a> och <a href="https://www.bris.se/">BRIS </a>borde få ta större plats och få mer resurser. Och varje skola med ett endaste rapporterat fall av mobbing borde få kraftfulla åtgärdsprogram tills mobbningen är borta. Varje barn som på något sätt utsetts måste få totalt stöd, förståelse och support. Ett mobbat barn får aldrig ifrågasättas utan ska stöttas och hjälpas villkorslöst Även om barn mest präglas under de första levnadsåren av sina vårdnadshavare så sätter skolåren djupa spår i oss alla för hur resten av våra liv ska bli.<br />
<br />
Jag har ont i kroppen och hjärtat gråter när jag blundar och ser en liten rädd pojke eller flicka framför mig. Ett barn som kommer hem och frågar sin mamma: Vad betyder jävla horunge? Vad menas med jävla cp-barn? Eller ännu värre, barnet som kommer hem men inte frågar, som begraver det inom sig. Eller barnet som kommer hem utan skolväska för den har tagits, kanske kastats upp på något tak eller i en soptunna. Barnen som kommer hem med dolda blåmärken efter knuffar och slag. Eller de som kommer hem utan ett ord, helt nollställda efter psykisk mobbing som knappt kan förklaras eller förstås.<br />
<br />
Boken Gangsterprinsessan berör mig djupt. På sidan 12 var jag redan nedstämd och sorgsen. Men boken behövs egentligen inte alls för att veta det vi alla vet. Mobbning finns. Vi säger alla att det är oacceptabelt men ändå finns det. Men på samma sätt som vi starkt reagerar på hur barn far illa runt om i världen måste vi göra samma här hemma. Det kan handla om ens egna barn, barn i ens närmaste krets eller något helt annat barn du möter på gatan med blicken i backen.<br />
<br />
Den här sommaren borde handla om glass, bad, kompisars och familjemys - och bara det. Inte om lättnad att slippa skolan eller känna ångest för att komma tillbaka. Vad ska vi vuxna göra? Vad säger alla de som ber om politisk makt i höst? Vad säger rektorer och annan skolpersonal. Ska vi snacka om det här nu?!<br />
<br />
<br />Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-75345756661245540002018-03-01T13:40:00.003+01:002018-03-01T14:53:28.306+01:00Thoughts on everyday behavior<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div style="font-size: 17px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: 17px;"><span style="color: #454545;"><br /></span></span><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">What on earth are we doing? How did we people become so cold towards each other? When did it become okay to act so selfish that we force ourselves in to the life of others with sweet talk and false behavior only to end up leaving broken pieces, sadness and confusion behind?</span><br />
<div style="font-size: 17px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; font-size: 17px; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjp7TPIHJSCNwVytdw2cgEAtnYh7jJPxc4mEI4jwAbOqTIuPjo83sBAylHBsdoXuE9ptK4o0jTvYZn7YYVm6L2ugbNTccJsV3H5IZuJJUQUH0auOfcC22gLQWq2X2wfAWEGIV_Mfw/s1600/IMG_5345.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="762" data-original-width="750" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjp7TPIHJSCNwVytdw2cgEAtnYh7jJPxc4mEI4jwAbOqTIuPjo83sBAylHBsdoXuE9ptK4o0jTvYZn7YYVm6L2ugbNTccJsV3H5IZuJJUQUH0auOfcC22gLQWq2X2wfAWEGIV_Mfw/s200/IMG_5345.jpg" width="196" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: 17px;"><br /></span><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"> When did lies and false acting become accepted by us? Just because it’s not illegal by law and it won’t lead to jail or public punishment ... it doesn’t mean it’s right. Or is it?</span></div>
<div style="font-size: 17px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="font-size: 17px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">And how far/hard should we be allowed to hurt the people around us? Loved ones, friends, our children? </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="font-size: 17px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I see this everyday. I here the stories. I meet the people, my friends who got hurt. But also friends who hurt others. I listen and I try to advice. I try to support and be supported. I lived them too and I got hurt by people I decided to trust. But I’m no saint, I’m guilty as well. Guilty of acting before thinking, guilty of stop caring to easily, guilty of saying hurtful things and not being there enough, guilty of trusting where no trust can be found... </span><br />
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">It scares me, how cold and selfish we can be. Does it scare you?</span></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I mean this, let’s have a talk and change before it’s to late? </span></div>
<div style="font-family: uictfonttextstylebody; font-size: 17px;">
<br /></div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; font-family: uictfonttextstylebody; font-size: 17px; text-align: center;">
</div>
<div style="font-family: uictfonttextstylebody; font-size: 17px;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpD5sg4yhcW_CS5034WeArtAB7NCmRTrAwsWaHRGwmImEAb6InwXnetuDn5-Z8uu1ju4k6eK2ixaeJBV1hQ3T4U-orkzJ0BSnndsJkzzf-1ipcTn6PB4vmcuhXyEMCUsp6fuL1xg/s1600/IMG_5416.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: black;"><img border="0" data-original-height="705" data-original-width="750" height="188" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpD5sg4yhcW_CS5034WeArtAB7NCmRTrAwsWaHRGwmImEAb6InwXnetuDn5-Z8uu1ju4k6eK2ixaeJBV1hQ3T4U-orkzJ0BSnndsJkzzf-1ipcTn6PB4vmcuhXyEMCUsp6fuL1xg/s200/IMG_5416.jpg" width="200" /></span></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVUgG1e_HQfSzAgGHBvfPBCRuHQCNrx-zwH2qm_SH5n5E7rdvKIvhJVAYorFKQWB7wrQfcGIo4yvUOeoluCXE5RVN9n62Uu_tmlEZdMhrPFUP-np0sojXxGgGGGWBfDPvfUfC6bQ/s1600/IMG_5412.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: black;"><img border="0" data-original-height="163" data-original-width="236" height="138" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVUgG1e_HQfSzAgGHBvfPBCRuHQCNrx-zwH2qm_SH5n5E7rdvKIvhJVAYorFKQWB7wrQfcGIo4yvUOeoluCXE5RVN9n62Uu_tmlEZdMhrPFUP-np0sojXxGgGGGWBfDPvfUfC6bQ/s200/IMG_5412.jpg" width="200" /></span></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Is this what we want? Have people become things... easy to get, easy to trash? How can we even start to have a saying in what’s going on around the world if we can’t even act decent and with love to people around us? It’s easy to blame the world leaders, religion and bad politics... but what about ourselves? </span></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">If everyone today think about someone they did wrong and why they did it. What could you have done differently? Maybe you shouldn’t have acted at all in the first place?</span><br />
<div style="font-family: uictfonttextstylebody;">
<br /></div>
</div>
<div style="font-family: uictfonttextstylebody;">
<br /></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Before rushing in to the life of others. Ask yourself, why am I doing this? Do I have honest intentions? Will I act human and fragile? Can I be honest and true to him/her, myself, my friends, kids? Am I doing this just to please selfish needs? Do I even mean it or is this just replacement for anxiety and longing for something else? Am I acting because I’m lonely but with no intention to be honest? Do I feel like it’s my right and privilege to go after whatever without thinking of consequences for others? If I do this, how will it make people feel? Can and will I live up to my words? Do I mean this or will I back out as soon as there is an obstacle or an other opportunity? </span></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">If you don’t know you will act good. Don’t act at all. And if you did wrong, correct it. Ask forgiveness and then change your behaviour. Not only when people are around to see, but always. Stay true and honest even when nobody knows about it.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">This might be a hard, difficult but still a small movement for you, me, us. But little things can make a huge impact. And also, when we make decisions mowing forward, changing our lives in a new direction involving others. When we make that decision we are strong enough to act on it. Because that’s the only decent way, not only to others but also to ourselves. And from now on, if we are not strong enough, we don’t act at all because we respect other people to much to hurt them like that.</span></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">And wouldn’t you feel better about yourself not walking around crushing people?!</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; font-family: uictfonttextstylebody; font-size: 17px; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcztC844bhZWLkDzho5UlYc1zacQnUmrNxbQP6gR1T1hxbDczq6GMTjMRdvty11EivQCi6fPjEIQZkfLUvNEJIUerLNwP2RbvjHCCE_28sTBkN-305Zg75k0X7ja6c1_fGw_iMsQ/s1600/IMG_5369.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: black;"><img border="0" data-original-height="698" data-original-width="750" height="297" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcztC844bhZWLkDzho5UlYc1zacQnUmrNxbQP6gR1T1hxbDczq6GMTjMRdvty11EivQCi6fPjEIQZkfLUvNEJIUerLNwP2RbvjHCCE_28sTBkN-305Zg75k0X7ja6c1_fGw_iMsQ/s320/IMG_5369.jpg" width="320" /></span></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; font-family: uictfonttextstylebody; font-size: 17px; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; font-family: uictfonttextstylebody; font-size: 17px; text-align: center;">
(Pictures from @thegoodquote and @lawofattraction)</div>
<div style="font-family: uictfonttextstylebody; font-size: 17px;">
<br /></div>
</div>
</div>
Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-30906879791350557062017-09-16T11:53:00.001+02:002017-09-16T12:07:58.651+02:00Do one good thing today<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtmwXgEu57Xr516nFnfoE1i9QiLJy8atABr0Rame3nMZ8yqov7MMjwBbgUWpTLgllX2-dim_m6Py0OdibgJq2iWk8U00YVPo-Oef7NXkrMhjOMl89RGw5WCS_U0RowsunQfjAThQ/s1600/_DSC1382-Modifier+%25281%2529.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1024" data-original-width="682" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtmwXgEu57Xr516nFnfoE1i9QiLJy8atABr0Rame3nMZ8yqov7MMjwBbgUWpTLgllX2-dim_m6Py0OdibgJq2iWk8U00YVPo-Oef7NXkrMhjOMl89RGw5WCS_U0RowsunQfjAThQ/s320/_DSC1382-Modifier+%25281%2529.jpg" width="213" /></a></div>
Today the sun is shining in France. There are people on the beach, on boats, on yachting festival, on cafés, restaurants, at home, a hotels,, walking in the mountains, sitting in a car, on a train, running, eating, training, loving... Together with friends or alone enjoying another day in there lives... The same goes for everywhere, the world is filled with people doing normal Saturday stuff and still... <br />
<br />
Still I'm so filled with sadness today cause when I was sitting here in the sand by the sea I started thinking about all thats going on right now. And then I think of innocent people running in fear in Burma - trying to escape the killers and haters who want to erase them just for who they are, what they believe. I think of innocent people going on the metro in London while some crazy killer person place a bomb there to hurt and kill. I think of a terrible regime in North Korea sending up robots to show the world there capacity of mass destruction and kill. I see military train, together with several countries, to stop an attack of foreign enemies. I feel with people living in the area and reach of North Korea that in this very moment are probably terrified of what can come. I think with fear of what the response can be from US. I think of gang structures recruiting young men and women to do crime, to shoot and kill - stealing there possibility of a beautiful future. I see people running from war, from hate, from poverty and hunger. I see people fight over religion, differences and intolerance. I see a fragile earth that we step by step are tearing down.<br />
<br />
And I wonder, why? The world is enough for all of us if we just take good care of it. If we start to love and protect each other we have a chance. Why do we let all this violence keep going? What do we do? In my life I have people with so different views of live, different life styles and goals and I respect all of them. I try to everyday stretch out my way of see and experience things. I search to understand the people I meet and might meet. I work with my own weaknesses and thinking to overcome them. I want to be 100 % tolerant and open minded. I want to protect my empathy and caring for others. I want to stand up for everyones way of live, religion and believes - as long as they do the same and are not hurting nobody. If we all take a moment to think about this. Could we then really go on accepting all the shit that goes down? No we can't. <br />
<br />
So this Saturday will go on, people will do what they do - but what do you say we all start with this: Do one good thing towards someone else, towards another person. One good thing from each of us will be a great start. And no, Im not naive thinking that a small thing can make a big change. But I do know that if real change in human behavior is to come it has to start from us. The power of words are huge, the power of acting makes the difference. <br />
<br />
<br />Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-6231920453251707572017-08-18T20:04:00.001+02:002017-08-18T20:04:30.170+02:00Åsikter och mångfaldDet är så många som hört av sig, som berättat om egna upplevelser, som också varit/är utmattade och som har haft svårt att sätta ord på det. Som har tackat mig för att jag sätter ord på det. Och det var ju också mitt syfte - jag vet att jag är bra på ord och därför vill jag skriva. För alla dem som inte kan men också för att utmattningen är en av de absolut vanligaste diagnoserna i dag. Det finns så många där ute som under en alltför lång tid kör på för hårt. Som inte stänger av då och då, som inte bromsar i tid. <br />
<br />
Så, jag har fått frågan varför jag vill skriva detta om mig - men jag vet ju att jag inte är ensam, vi är många. Så många och jag tycker det är viktigt att försöka öka förståelsen. Hur ska man förstå det som inte alls visar sig på utsidan? <br />
<br />
Så jag kommer skriva mer - men låt mig berätta något. Jag är ju inte alls där jag var i februari 2016. Mycket bra har hänt - många fina kontakter, stöd förbättringar, ändrade livsbeslut som leder till förbättring, målbilder att sträva mot, pauser, vila, Frankrike, nya människor som ger energi, kärlek, familj. Massor med fantastiska framtidsplaner, möjligheter och saker som bara väntar på att få blomma ut. <br />
<br />
Men, det jag försökte förmedla och vill förmedla är att det tar tid. Och det får ta tid och det jag berättar kan så många skriva under på och delta i. Det är ett samtal som jag vill ska fortsätta. Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-38392090316692469272017-08-17T20:17:00.001+02:002017-08-17T20:17:43.204+02:00Stark men trött<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6kl8yJ3dCHCKtsK-bJKweyHALnMrbGGCp1IDgQ7haR2Qb9SjYFTDHFOy2Yek0Y3WTTpbvAdo-IWWFPTGOf-4ehooBDsA1fhb5XuoqKgNQqCFjVVUX1aQzUgJU70v8qMRu37uXDg/s1600/FullSizeRender+7.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6kl8yJ3dCHCKtsK-bJKweyHALnMrbGGCp1IDgQ7haR2Qb9SjYFTDHFOy2Yek0Y3WTTpbvAdo-IWWFPTGOf-4ehooBDsA1fhb5XuoqKgNQqCFjVVUX1aQzUgJU70v8qMRu37uXDg/s320/FullSizeRender+7.jpg" width="320" height="315" data-original-width="960" data-original-height="944" /></a></div>Jag var 40 år när min kropp och hjärta upprört strejkade och jag vägrade lyssna. Jag var 41 år när den till slut gav upp och la av. I februari 2016 sa hjärta och hjärna stopp. No more. Jag var tvungen att stanna, det fanns inget annat - men jag lyssnade inte och varje vecka sen allt blev svart har jag gjort nya försök att gasa. Försök som slutat med "tillbaka på ruta ett, eller kanske två". Nu är jag 42 år och längtar efter en väg tillbaka. En väg som inte finns tillbaka till det som var utan det måste skapas en ny väg framåt. Och likt genom historien börjar det med att trampa upp några steg, som blir en stig, som blir en gropig väg, som kanske grusas och sandas. Lite knögglig asfalt men NEj det ska inte bli en motorväg...<br />
<br />
När en person skadar sig riktigt svårt och måste lära om kroppen att gå, lyfta, vrida, hålla... Så måste även en "utbränd" hjärna och kropp lära om. Och även om den aldrig kan bli densamma så kan den fungera igen. Men om någon trodde det var enkelt kan jag genast berätta att det är det inte - du kan inte bestämma över hjärnan att den ska fungera, att det ska kännas bra och enkelt. Om du försöker det så blir det tvärtom... <br />
<br />
I ungefär ett år har jag velat skriva om det här - enda sen augusti förra året har jag velat det, först idag orkar jag börja. Det kommer att komma lite då och då. Jag ska försöka nysta ut detta och skälen är flera. Ett är väldigt personligt, jag måste själv förstå och acceptera och komma vidare och ni som känner mig vet att ett verktyg för mig är att skriva, undersöka och reda ut. Ett annat skäl jag har är alla ni - ni som då och då med olika tidsintervall hör av er och frågar hur det är. Ni anar inte hur svårt det är att svara - för å ena sidan skulle det vara enkelt att säga "allt är bra" men å andra sidan är det ju inte sant, och om allt är bra så kanske ni förväntar er samma person som förut. Och hon finns inte kvar... Ett tredje skäl och på vissa sätt det viktigaste: Jag har hört och hör så mycket från olika håll om vad utmattningssyndrom är och inte är. Många kloka personer har utryckt det så väl i olika sammanhang, men ovissheten är så stor liksom rädslan för många att prata om detta samt dumheten som ploppar ut hos många med orden "men det är väl bara att rycka upp sig, var inte så svag". <br />
<br />
Kort sammanfattat kan jag säga så här: Försök köra en bil i 200 km/h i hundratals mil och aldrig stanna, inte ens för att tanka. Är det sjukt bra nedförsbacke så kommer det funka en stund och då luras du med att detta går finfint. Men sen börjar uppförsbackarna komma, snäva svängar och mötande trafik. Då sjutton i mig räcker inte farten du fått upp... Men kanske när bensinstoppet till sist kommer så upptäcker du en reservdunk bensin och så kan du köra igen. Motorn hackar, fyll på lite olja. Spolarvätskan slut men vem sjutton behöver se klart... Bravo... nu kom du en bit till men efter guppen, stoppen, svängarna och bensinstopp så kommer det att ta slut. Motorn har inget att jobba med och bilen stannar. Om du har tur stannar den bara, eller så har du kört så hårt med den att motorn är bränd (yes, jag vet inte mycket om bilmotorer men i tanken lät det som en bra beskrivning...) <br />
<br />
jag körde på så här i 15-20 år och några gånger blev jag tillräckligt slut/utmattad för att stanna en stund, någon månad, några månader. Sen körde jag på igen. Nu, senast (eller sista gången som det bara måste vara...). Då gick det ännu fortare och trots att jag sista året blev konstant sjuk i över 40 graders feber, kroppen gick sönder med muskelbristningar, muskelinflammationer, kroniska smärtor så körde jag på. När min hjärtutredning inleddes hösten 2015 så körde jag på. Trots rejäla minnesluckor, hjärtsmärtor, ständig migrän, sömnbrist och ännu fler halsfluss så körde jag på. När allt blev svart och min läkare sa: Enough is enough så accepterade jag det en vecka eller två, sen försökte jag köra på igen.<br />
<br />
Jag kommer återkomma till de här drivkrafterna - för jag är också stolt över dem. Stolt över allt jag lyckats åstadkomma i mitt liv. Vart jag kommit och upplevt. Men samtidigt rädd, rädd för hur starkt det kan vara och hur omöjligt det då är att lyssna inåt...<br />
<br />
Min sjukdom har visat sig i massor med kroppsliga symptom och de är ju lättare att förklara. Det här med hjärtat är ett sådant. Jag går inte in på detaljer i detta just nu men låt mig säga så här: När du inser att det inte är som det borde vara för en frisk, aktiv, tränande, sund kvinna i min ålder - då får du tänka om och lära nytt. I mitt fall acceptera det nya och leva med det för det kan jag. För jag har haft tur ändå och mitt hjärta kommer fungera livet ut om jag bara stannar nu. Stannar och gör annorlunda...<br />
<br />
Men hjärnan, den utmattade hjärnan. Jag ska längre fram gå mer in på vad det är som faktiskt händer i hjärnan - det orkar jag inte nu. Men om du hört talas om hjärntrötthet så är du något på spåren. När du ena dagen har kraft och energi att springa uppför berg och lyfta 15 kilo ankare från femton meters djup så kommer du nästa dag inte ens ha kraft att lämna soffan för att hämta ett glas vatten eller gå på toa. För hjärntrötthet stänger av allt annat - du slutar att fungera. Jag inser att det antagligen är kroppens försvarsmekanism för kör man på i dessa lägen så kommer det att ta stopp helt och hållet. Kroppen skyddar kroppen. Men tänk att det ska behöva gå så långt... Dagen då hjärnan har fått lite energi, då bokar du in vänner och aktiviteter, sätter igång planer för framtiden, startar företag och bokar resor. Sen, när hjärntröttheten är åter någon dag senare - då avbokar du och får dåligt samvete... Du mår dåligt för att du vill så mycket men det går inte. Någon har spikat fast dig under en våt yllefilt och du kan inte röra dig ur fläcken. Inte ens en hand är fri att skicka lite sms till människor du älskar, inte en minut är fri för att laga mat och gå på toan... Du tror att alla ogillar dig nu för att du inte orkar och kan - men även om du tänker så, så kan du inte göra något åt det. För om du försöker så snurrar skallen så du trillar omkull, hjärtat slår så hårt att det syns utanpå, fingrarna sticker, huvudvärken knäcker dig, kallsvetten kyler dig och ångesten förgör dig. Låter jag dramatisk? Ja, det kanske jag gör - men du vet kanske hur ont gör att bryta ett ben eller eller slå sig på tummen med hammare. Lika ont gör det när hjärnan är sjuk. Precis lika ont. <br />
<br />
Så, detta är början på min berättelse, det får räcka för i dag. Jag är lite rädd för att skriva detta - för jag skriver spontant utan redigering - det blir oftast ärligast så... Och jag kommer posta på min blogg så får man läsa om man vill... Många av er vet delar, några allt men de flesta bara lite. Jag känner för att vara ärlig. Jag söker inte stöd och sympati för det får jag redan av de jag står närmast och jag är väldigt tacksam för det. Men jag vill förklara något - och inte bara för mina människor skull utan för alla er som kämpar. Och kanske är det någon som jag som ska berätta, borde berätta... För vet ni något om mig så vet ni detta: Jag är inte svag - jag är stark, jag är inte lat och bekväm - jag är arbetsam, envis och hjälpsam. Jag är inte dum - jag är smart, intelligent och helt enkelt ganska vass. Jag är inte ett offer, jag har mitt eget ansvar och jag tar det. Jag är inte en dålig vän - jag är bara sjuk och därför ofta frånvarande. Jag har inte gett upp - jag bara går en annan väg nu. <br />
<br />
Jag är stark men jag är trött. Ja, exakt så, jag är stark men trött. <br />
<br />
BILD från Instagramkonto för <a href="https://heartcenteredrebalancing.com/">eartcenteredrebalancing</a>Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-87066657024617903312015-01-27T17:39:00.001+01:002015-01-28T13:55:50.423+01:00Tankar om MMA och rätten att få utöva kampsportI augusti 2016 går de 31:a olympiska sommarspelen av stapeln i Rio de Janeiro. Bland grenarna i OS återfinns bland annat<br />
Taekwondo, Judo, Boxning och Brottning. Internationella olympiska kommittén, IOK som ville förnya sporterna i spelet hade föreslagit borttagning av brottning, men efter en omröstning kom boxningen tillbaka då den visar sig mycket populär bland människor. Till viss del kan man säga att dessa fyra grenar i en härlig sammanblandning, tillsammans med än fler kampsportsgrenar, leder oss fram till kampsportens 2.0: MMA. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaY7HiRJmOzHPOG_FQMKcozE1X103AhX14pUQx9MBNWfrS0ih2iSdH_2CGUInuPDao874fW7sFw3ZGOFvOmwdISZW2axh5-MIK9uZRca_5zxu4U716vm4BfGy5b6bZHSVwU2SQmA/s1600/IMG_6935.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaY7HiRJmOzHPOG_FQMKcozE1X103AhX14pUQx9MBNWfrS0ih2iSdH_2CGUInuPDao874fW7sFw3ZGOFvOmwdISZW2axh5-MIK9uZRca_5zxu4U716vm4BfGy5b6bZHSVwU2SQmA/s320/IMG_6935.jpeg" /></a></div>I helgen gick en kampsportsgala av stapeln på Tele2 Arena. Det var UFC Stockholm Fight Night och samtidigt som runt en miljard människor världen över kunde följa galan på distans hade närmare 30 000 människor från 44 länder kommit till Tele2 för att uppleva galan på plats. Jag hade det stora nöjet att få arbeta med UFC och Fight Night och den resan började i oktober 2014.<br />
<br />
Precis i slutet av oktober inledde jag, tillsammans med några kollegor, vårt samarbete med UFC. Vi är UFC:s byrå i Sverige och vi är kommunikationsrådgivare och hanterar bland annat UFC:s mediekommunikation här. Från då, i slutet av oktober och fram till nu har jag inte bara fått en inblick i en för mig tämligen ny värld, utan jag har också lärt mig massor och fått vänner för livet.<br />
<br />
Låt mig börja här: för några år sedan var jag väldigt skeptisk till MMA i synnerhet och kampsport i stort. Jag var skeptisk baserat på en grund utan fakta. Jag bestämde mig för att jag inte gillade kampsport. Nu i efterhand inser jag att jag betedde mig löjligt för i alla andra avseenden är jag totalt liberal och tolerant och tycker det är upp till var och en att välja vad man vill göra med sin tillvaro. Men just när det gällde kampsport tyckte jag att de som var intresserade och utövade sporten hade/gjorde fel. Nu vet jag att jag hade fel.<br />
<br />
Jag är så glad att jag fick chansen att lära mig "allt" om MMA och den resan har redan tagit mig en bra bit, men mycket är kvar. De första veckorna handlade det mycket om att förstå MMA för att kunna vara en bra rådgivare för UFC, och det är fortfarande viktigt. Men nu handlar det, för mig, också väldigt mycket om att föra sportens talan och försvara dess utövare och publikens rätt att få titta på och praktisera MMA. <br />
<br />
Den som säger att MMA är ofarligt far med osanning. All sport kan vara farlig och full kroppskontaktsport kan vara än farligare om man gör fel. Men, när du är medveten om riskerna så måste du själv göra det aktiva valet om du vill utöva sporten eller inte. Och om du praktiserar och tävlar i MMA så lever du under ett stort regelverk, noggrann uppföljning samt domare vars ord är lag i oktagonen. <br />
<br />
Jag är uppvuxen med hästar och ridning på ett stuteri i Östergötland. Jag har trillat av så många hästar att jag tappat räkningen. Jag har brutit fingrar, slagit ut tänder och vid två tillfällen blivit sparkad i huvudet av uppskärrade hästar. Minst sagt har jag haft tur som mår så bra som jag gör i dag. Inte desto mindre rider jag fortfarande så fort tillfälle ges. Och jag skulle bli oerhört upprörd om någon försökte hindra mig från att hålla på med hästar. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3q-oCMkOC9mYIC9VysDvk1FyyYB8mLFgeGt7EdDmVRUn6dCRODsD7FlX-Dkf1z8KkW3gb73uOOQpS-YOtA1rxusZG4RtuVhqaVSI2TROx8vGx0QZ9toUpoC2J-dtwlIi5CM2e-Q/s1600/IMG_6933.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3q-oCMkOC9mYIC9VysDvk1FyyYB8mLFgeGt7EdDmVRUn6dCRODsD7FlX-Dkf1z8KkW3gb73uOOQpS-YOtA1rxusZG4RtuVhqaVSI2TROx8vGx0QZ9toUpoC2J-dtwlIi5CM2e-Q/s320/IMG_6933.JPG" /></a></div>De tjejer och killar som tränar MMA möts allt för ofta av fördomar och moralpredikningar om att just den sporten är fel. De måste förklara varför de vill utöva en sport som uppmuntrar till sparkar och slag mot kropp och huvud. Ja, sporten innebär sparringmoment med slag mot huvudet. Till exempel så blev en av Sveriges absolut mest älskade fighters och idrottare Alexander "The Mauler" Gustafsson besegrad på TKO i helgens match (Technical Knock Out när en fighter inte kan fortsätta och domaren går in och bryter) och Anthony "Rumble" Johnson slog mot huvudet. Sant. Och är det riskfyllt? Säkert! Följs det upp? Absolut! Blir det lång återhämtning efter matchen? Ja, minst tre månader måste gå innan man får tävla igen. Sparrar man med slag mot huvudet varje dag på den lokala kampsportsklubben? Nej! En väldigt stor del av träningen går ut på andra moment än sparring med fullkontakt. Det finns många sätt att vinna på i MMA. TKO är ett av sätten, några andra är submission där en fighter klappar i mattan eller på motståndaren om att han ger upp eller domarutslag där matchen pågår alla ronder och ett domslut avgör vinnare på poäng. <br />
<br />
Det finns klubbar som kör mycket sparring och klubbar som kör lite sparring. Det är upp till dig som utövare hur du vill och ska träna. Jag tror att seriösa tränare har en bra plan för hur mycket man ska sparras i träningen och att man lägger in återhämtning efter sparring. Alla de andra teknikerna måste också tränas noggrant. Men detta är kampsport, det är fullkontaktsport och det vore dumt att säga att det inte förekommer slag.<br />
<br />
Om du av moraliska skäl är emot MMA för att det är fel att slåss - ja då kanske jag inte kan övertyga dig. Men om du av liberala och toleranta skäl förespråkar människor rätten att själva få välja vilken sport man vill utöva, ja då kanske jag kan övertyga dig om att sluta ifrågasätta MMA-utövare.<br />
<br />
Jag vill att sporten ska leva, jag vill att de som älskar MMA ska få praktisera det. Själv försöker jag lite grand, men ryggskada gör att jag inte kan gå all in som jag vill. Dock inser jag att som långdistanslöpare är det svårt att hitta en bättre kompletterande sport än just kampsport. Du får styrka, smidighet, rörlighet, avslappning, stressreducering och ett mentalt lugn efter träning som är fantastiskt skön.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbE4BolKivh_bqpccnhotcvI_ZAo142ZGXYVLXUYkGALeNY1cAyojK_rFYbYlai8KYYvVNvyPrwqGfNKw4fW_auVOjg-7YdxpS1ZSdivDBvjgP3PZDtFQ76Mdfpsvg2Oj1K0uoow/s1600/IMG_6694.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbE4BolKivh_bqpccnhotcvI_ZAo142ZGXYVLXUYkGALeNY1cAyojK_rFYbYlai8KYYvVNvyPrwqGfNKw4fW_auVOjg-7YdxpS1ZSdivDBvjgP3PZDtFQ76Mdfpsvg2Oj1K0uoow/s320/IMG_6694.JPG" /></a></div>Jag skrev att jag mött en ny värld och det är verkligen så - sen jag började röra mig i MMA-världen, besöka tävlingar och klubbar har min vänskapskrets vuxit lavinartat. Människor som utövar kampsport är utan tvekan de trevligaste jag mött. Och nej, jag är inte naiv - jag vet att det finns rötägg inom alla sporter och MMA har en svans av människor som inte är de oskyldigaste i stallet om man säger så, precis som inom till exempel fotbollen. Men rent generellt är alla väldigt vänliga och fina mot mig, öppna och välkomnande. Nyfikna på vem man är och hur man kan bli en i gänget. Och den respekt som finns mellan MMA-utövarna är så cool att få inblick i. Storvuxna, muskulösa män som kramas och peppar varandra. Som tröstar och stöttar varandra. Som ena stunden sparras och nästa stund sitter nära, dricker kaffe och skrattar högljutt. Det är fint och jag skulle verkligen önska många fler att få vara del av ett sådant sällskap. <br />
<br />
De senaste dagarna har debatten vaknat till liv igen om MMA. Vissa vill förbjuda sporten, andra vill hårdare reglera och flera vill att barn och unga inte ska få träna. Jag tycker debatten är viktig, men den måste flyttas från för eller emot till att handla om hur vi kan göra all idrott säkrare och tryggare. Och diskussionen kring barn och träning är välkommen. Inom MMA får du inte tävla före 18 års ålder. Innan dess tränar du men som barn eller väldigt ung så är träningen en lek. Och den ska vara en lek. Det ska lite vara som att gå till lekparken där du klättrar och skrattar - fast här gör du det på kampsportsklubben ihop med andra barn/ungdomar och ledare. Du får tillhörigheten, träningen, disciplinen men du gör inte vuxenmomenten i kampsporten. Låt oss hyfsa den här debatten så vi kan föra den på ett sunt sätt. Jag kommer till exempel låta min son träna kampsport vilket han väldigt gärna vill. Men det kommer ske utifrån de förutsättningar och regler som är viktiga för oss – först ut Brazilian jiu-jitsu vilket är en slags brottning.<br />
<br />
Kampsport har alltid funnits och kommer alltid finnas. UFC-galan i helgen visar på vilket stort intresse det finns och det är inte för inte som MMA är den snabbast växande sporten i världen med allt fler utövare i Sverige. Jag har till exempel studerat några klubbar som haft överfullt på nybörjarträningen de senaste veckorna. <br />
<br />
Om vi kan vara överens här så kan vi sen fortsätta diskussionen om hur vi ytterligare kan utveckla säkerheten kring till exempel ungdomsträning. <br />
<br />
Och slutligen, sen jag började arbeta med Mixed Martial Arts så har jag mött en grupp människor till - en väldigt rasistisk grupp människor som har otroligt mörka och fula åsikter om kampsportsutövare. Till er har jag bara en sak att säga - visa upp er så tar vi fighten. Jag möter er gärna i en debatt vilken dag som helst. Men så länge ni smyger runt på nätet och spyr er rasistiska galla över mig och MMA så är ni inte ens värda att bemöta. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj817dAPTx8lQV7XMZs_nwZKr4ZiwLvjaIm2M_dkN_6YWuXlEKAS4kKdbNT4k1FyFCWNyvLOEhS0T2fIleVz0ahSRUaIViwNsjigtNIdCYHCcA-X9Jl15HOGNihlCDzd5sTGwaScA/s1600/IMG_5760.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj817dAPTx8lQV7XMZs_nwZKr4ZiwLvjaIm2M_dkN_6YWuXlEKAS4kKdbNT4k1FyFCWNyvLOEhS0T2fIleVz0ahSRUaIViwNsjigtNIdCYHCcA-X9Jl15HOGNihlCDzd5sTGwaScA/s320/IMG_5760.JPG" /></a></div>Jag är ingen expert på MMA och kampsport. Jag lär mig något varje dag som vidgar min syn på detta. Jag kan se saker jag gillar och saker jag ogillar. Jag tänker inte påstå att jag sitter inne med alla svaren, men det jag framförallt vill förmedla är att jag har en väldigt positiv grundsyn och jag vill försvara rätten att få kampsporta - både i träning och i tävling.<br />
Och såklart, det är okej att inte gilla kampsport. Men väldigt många gillar MMA, Judo, Brazilian jiu-jitsu, Thaiboxning osv, snälla låt dem få gilla det och ägna sig åt det som de älskar.<br />
Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-54954453605798521622014-09-18T11:10:00.002+02:002014-09-18T11:10:56.348+02:00Sten Nordin<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr2oL4NJ78ur8UsU1vZ-lBeadBeb4nPSqN20eRsnTjtL6JHWs33q9ppvz9d2DOAkuU6oJONNbcHjrTJFcmInhNfl6HFQc7XSeIlHXPJCop7KMrTXgNHun_Fmi7vaHEO3D5x0XaHQ/s1600/IMG_4533.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr2oL4NJ78ur8UsU1vZ-lBeadBeb4nPSqN20eRsnTjtL6JHWs33q9ppvz9d2DOAkuU6oJONNbcHjrTJFcmInhNfl6HFQc7XSeIlHXPJCop7KMrTXgNHun_Fmi7vaHEO3D5x0XaHQ/s320/IMG_4533.jpeg" /></a></div><b>Så har Sten Nordin aviserat att han lämnar uppdraget som gruppledare för Moderaterna i Stockholms stad och gör därmed avslut som borgarråd efter cirka 20 år - och som finansborgarråd i närmare två mandatperioder.</b><br />
<br />
Mycket sägs och kommer att sägas. Jag har haft förmånen att under flera år få jobba nära Sten, först som presschef och därefter som kanslichef på Finansroteln i Stadshuset. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om de åren, om Sten och om den resan vi gjorde tillsammans, men jag kommer hålla mig kort:<br />
<br />
Sten Nordin är en av de främsta politikerna i vår tid. På ett fantastiskt sätt har han lett Stockholm framåt i liberal, frihetlig, omsorgsfull och pragmatisk anda, fattat de beslut som många innan honom försökt men inte lyckats med, hållit ihop en Allians med starka viljor och en stor moderatgrupp och borgarråd med tusen idéer och egna planer. Han har låtit var och en få komma fram och ta plats, han lyfter gärna fram andra före sig själv, han är en lagspelare men alltid beredd att gå in och ta ansvar när det behövs och utkrävs. Han hukar inte får sin åsikt och jag vet att han inte i någon situation gör avkall på sin moderata grundsyn samtidigt som han är en lyssnande och ödmjuk politiker som är beredd att ompröva för Stockholms och stockholmarnas bästa. <br />
<br />
Han har haft framtidssyn och mod att lyfta fram nya, unga politiker. Han lämnar över Stockholms största parti till sina efterträdare. Visst, ett något stukat parti efter valet, men i Stockholm fortfarande starkt och med fantastiska personer som fått chansen att växa och som nu är beredda att ta ansvar och fortsätta resan framåt - både den moderata resan och Stockholms fortsatta. <br />
<br />
För mig personligen var det helt unikt att få jobba så nära en klok och varm politiker som Sten. Det band av förtroende och samsyn som vi utvecklade är något som jag alltid kommer bära med mig. Vi visste vad den andre tänkte och förstod varandra så väl, samtidigt som jag alltid ville springa i förväg och Sten tvingade mig att hålla tillbaka för en sekund. Det var ett dynamiskt samarbete där min kreativitet fick utlopp samtidigt som jag lärde mig väldigt mycket som jag nu bär med mig och har glädje av. <br />
<br />
Ok, det blir lite hyllningsord här kanske du tycker, men det struntar jag i för jag skriver det jag tycker och tänker - som alltid. Jag vet att Stockholm kommer ha många fantastiska ledare även i framtiden men jag tror definitivt att Sten kommer att kvarstå som en<br />
av de främsta, ever... Under de här åren då Stockholm har vuxit som aldrig förr har stadens politiska ledning tvingats att fatta beslut i hög hastighet och ta ansvar för den stora, fantastiska anstormning av människor som kommer för att bo och leva här. Mycket har tvingats att handla om byggande och framkomlighet - att tillföra mer och mer. Men även under denna tid har också fokus legat på att skapa ytterligare möjligheter för stockholmarna att själva utforma och välja hur livet ska se ut, samtidigt som miljön i staden blir bättre och företagen poppar upp som svampar ur marken.<br />
<br />
Nu är det dags för ett nytt styre i Stockholm. Samtidigt som jag oroas över kommande skattehöjningar, stopp för nya bostäder och annat som blir en effekt av om de vänstrigaste partierna får för stort inflytande så kan konstateras att mycket gott också kommer hända. För under de här åtta åren har fattats horder av viktiga beslut som vi kommer se resultat av under de kommande åren. <br />
<br />
Så jag skulle vilja sluta med att ge ett tips till den nya ledningen - kalla in Sten då och då. Både om ni behöver hjälp att fatta svåra beslut, men också då frukten ska skördas av de tuffa beslut som fattats under åren som gått. Nedan en liten lista på sådant som kommer att hända framöver och där jag inte kan se någon annan än Sten som den självklara att klippa band, inviga och fira:<br />
<i><br />
- Citybanan<br />
- Norra länken<br />
- 8 000 studentbostäder<br />
- Nya skolor<br />
- Kockskolan i Rinkeby<br />
- Rinkebystråket<br />
- Gasklockeområdet<br />
- Förvaltningsflyttinvigningar inkl nya tekniska nämndhuset i Söderstaden<br />
- Första inflytt i Hagastaden<br />
- 100 000 bostäder som redan är i olika genomförande-faser</i><br />
Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-88415786594878743242014-04-08T19:40:00.000+02:002014-04-08T19:40:16.057+02:00Snart slut på galenskapenStockholm är en fantastisk liten stad. Mycket trängs på den geografiskt minimala och komplicerade ytan som är Stockholm. Och staden växer och växer eftersom allt fler människor vill bo här. En härlig utveckling tycker jag. <br />
<br />
MEN, staden har bara så mycket plats att växa på och jag har länge ansett att marken i flera avseenden används fel. Låt mig först och främst poängtera att jag älskar bilen. Jag älskar friheten som bilen skapar för så många människor och jag kan inte se att vi någonsin ska ge upp våra bilar. Däremot älskar jag också den tekniska utvecklingen som innebär att framtidens bilar kommer vara miljösmarta, mindre, effektivare och inte spy ut gifter i naturen. Med andra ord - jag älskar att bilen finns och uppmuntrar till en framtid där bilen finns kvar. Inte gårdagens bil, inte ens dagens, men morgondagens lilla, klimatsmarta frihetssymbol.<br />
<br />
MEN bilarna får inte ta så mycket plats i lilla, lilla Stockholm och alldeles för länge har den här staden straffats av dåliga, tidigare politiska beslut. Att inte Stockholm har en ringled är ett svek mot alla som bor här i dag. Och med det sagt, tack snälla, snälla Elmsäter-Svärd och Borg mfl för dagens besked om infrastruktur. Yes, yes, yes till att Österleden äntligen finns med i plan. Utred inte ihjäl er nu utan kom till skott snabbt. Spaden i marken snarast.<br />
<br />
Att Slussen och Gamla stan är vår östliga förbindelse i dag är så dumt att jag inte med tillräckligt starka ord kan beskriva hur dumt det är. Men det är ett faktum att tidigare, dumma politiska beslut lett till att bilar rullar rakt genom Stockholms innerstad utan att ha någon som helst anledning att göra så, förutom lilla petitessen då att det inte finns någon annan väg att ta på den sidan.<br />
<br />
Mp kan oja sig så mycket de vill kring utbyggnaden av vägar. Den här regionen behöver det! Den behöver både vägar och spår. Inte det ena eller det andra utan båda. Stockholm växer och runt 2020 bor en miljon i Stockholms stad och kort tid därefter tre miljoner i regionen. Det är naivt och lätt korkat att med hull och hår stångas mot alla vägsatsningar. Kom igen - var ska alla ta sig fram då? För vi kan ju inte sluta ta oss fram bara för att vi blir fler. Ska vi stå på rad och langa varor till varandra? Ska vi förbjuda människors förflyttningar? Ska vi få slot-tider i tunnelbanan? Nä, vi kan nog vara överens om att så får det inte bli. Och därför: En region som får allt fler invånare måste underhållas med vägar och spår. Och Alliansregeringen levererar. Det är bara att applådera och så får vi hoppas på och jobba för att de som styr i dag får styra vidare efter september. För yes, S kommer också vilja satsa på att vägar och spår - men deras samarbetspartners verkar snarare vilja gå tillbaka till kostigar och nä, det kommer inte funka...Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-27889217663026369322014-04-02T22:15:00.000+02:002014-04-02T22:15:00.945+02:00Lev gräns- och ålderslöstI dag frågade en klok ung kvinna vad hon behövde uppleva/göra/genomföra innan hon fyllde 30. Fanns det några magiska grejer som skulle vara för sent sen? Jo, det kan man lätt tro... att en viss ålder eliminerar möjligheterna och rätten till att göra det man känner för eftersom det kan anses olämpligt, uppfattas märkligt, tendera att sticka ut osv osv osv...<br />
<br />
Jag säger nej till allt sånt. Gör vad du vill när du vill. Så länge du gör det med omtanke och respekt för dem du har dig närmast, den du lever med, dina eventuella barn, din älskade - så länge du behandlar dem väl, så lev ut dina drömmar! <br />
<br />
För några år sedan trodde jag att jag hade gjort allt jag ville, att det räckte, att jag inte behövde lära känna fler människor, uppleva fler äventyr utan det som hände varje dag, och nästa och igen - det räckte. Jag var ganska trött på allt helt enkelt. När jag till slut vaknade upp ur den koman och villfarelsen och upptäckte hur mycket liv det finns och att varje dag är en gåva med obegränsade möjligheter - wow!<br />
<br />
Nu igen har jag varit där - i det där träsket då inget känns roligt längre och där det liksom räcker. Men så bestämde jag mig åter igen för att ta tillvara på allt det jag har och kan få. Så jag har lärt mig dyka - jag som gammal astmatiker som trodde att det aldrig skulle funka någonsin dyker så ofta jag kan, så djupt jag får och helt oberoende av väder, temperatur och djup, jag tränar för marathon och triathlon - jag som har haft två diskbråck och har en rygg som gör skitont varenda dag och som dessutom gick i flera år utan att så mycket som ens tänka motion och nu springer/cyklar jag så ofta jag kan och vill, jag reser själv över världen - jag som inte ens trodde att jag kunde genomlida en helg ensam njuter nu av att upptäcka ensam och själva resan är också en grymt viktig del av upplevelsen där man får vara med sig själv i frid, jag går på hårdrockskonserter och njuter - jag som tyckte att hårdrockare var illaskränande knäppskallar som borde klippa sig och skaffa ett jobb och i dag njuter jag av musiken och älskar hur bas och trummor kryper in och skuttar runt i varenda cell i min kropp, jag öppnar upp mitt hjärta för att möta nya människor - jag som länge tänkte att det inte fanns rum för en endaste till...<br />
<br />
Varje dag nu så påminner jag mig själv om att jag har ansvar för mitt liv. Och jag struntar ganska hårt i vad andra tänker eller anser om hur jag väljer att leva. Det viktigaste för mig är Lille O och jag skulle aldrig äventyra hans trygghet eller välbefinnande. Han ska gå i en bra skola, hans vänner är alltid välkomna här, vi läser tillsammans, gör utflykter tillsammans, reser tillsammans, myser tillsammans. När han är här så är han mitt fokus. Men utöver honom så behöver jag inte ta hänsyn för det viktigaste är att hitta lyckan och tillåta sig själv att vara i de situationer där man känner sig glad i hela kroppen. <br />
<br />
Jag tänker inte vara en gammal 38-åring som snart fyller 39. Visst jag inser att min ålder innebär några begränsningar och jag börjar sakteliga komma till ro med att vissa saker som jag trodde skulle hände före jag var för gammal inte blir av. Men, utöver det så blir man aldrig äldre än den ålder man väljer att leva.<br />
<br />
Jag är i erfarenhet och vishet en pigg 69-åring, i kroppen en kämpande, med viss smärta 29-åring, i själen en rebellisk och hungrig 19-åring men i hjärtat en ålderslös, kärleksfull romantiker. Ganska ok så tänker jag.<br />
<br />
Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-38751269185687123102014-04-02T11:14:00.001+02:002014-04-02T12:31:06.095+02:00Slussen i mitt hjärtaSå stod det klart härom dagen att bussterminalen inte får prövning i Mark- och miljööverdomstolen. Trist tycker jag. Jag har inte läst stadens inlaga men i media rapporteras att den haft en ton som provocerat. Jag gissar att tonen snarare har varit skarp utan avsikt att vara ohövlig. Men skarp för att det brådskar med Slussen. Och då staden äntligen har KF-beslut om att bygga en ny sluss så känns nog detta med bussterminalen oroväckande att det ska leda till förseningar och problem. Och ja, förseningar blir det och problem blir det, men för allt i världen får inte staden backa nu. Slusseländet måste bytas ut. Både för stockholmarnas skull, för framkomlighetens skull och för alla människor runt Mälaren som är beroende av dricksvattnet från sjön samt de som oroar sig för klimatförändringar och översvämningar. Skälen att bygga ny sluss är många.<br />
<br />
För den som passerar Slussen i dag så står det troligen ganska klart att den gamla trafikapparaten inte längre pallar trycket. För den oinvigde kan jag avslöja att årliga reparationer för att hålla eländet vid liv uppgår till mångmiljonbelopp. Pengar som kunde använts till annat om Slussen var i bättre skick eller en ny på plats... Och det är nog fler än jag som tänker både en och två gånger innan man beger sig in under Slussen på någon av vägarna där. Jag är inte intresserad av fler rubriker som handlar om att någon skadats av nedfallande betong eller andra typ av skador. Och alla avspärrningar fram och tillbaka för att klara av underhåll... Slussen för mig i dag är skitig, blåsig, sunkig, en plats för snabba förflyttningar och noll stopp...<br />
<br />
För dem som protesterar mot Nya Slussen så kommer med jämna mellanrum tillfällen att få vind i seglen för protestkören... Senast sprids någon film som beskriver Nya Slussen som något slags motorvägsprojekt. Vilket nonsens. Följ länken nedan så får ni se hur trafikapparaten förändras: <a href="https://twitter.com/PatrikKronqvist/status/449476653723295744/photo/1">Patrik Kronqvist på Twitter...</a>. <br />
<br />
För samtidigt som vi blir allt fler i stan, länet, regionen så kommer inte vägkapaciteten att öka på Slussen utan det blir ungefär samma nivå som i dag, fast med halverad betongyta. Så nidbilderna om överdimensionerade trafiklösningar är så felaktiga och onödiga att skrämmas med...<br />
<br />
Jag tycker inte att Nya Slussen blir så bra som den kunnat bli... Jag hade föredragit fler hus och mer byggnation då jag inte anser Slussen som någon särskilt mysig plats att hänga på och en tät stadsbebyggelse hade varit mer attraktiv för mig - för att eliminera dagens blåshål. Men jo, då hade ju utsikten försämrats för De Geerar och andra och det hade ju inte varit bra... Nu blir det som det blir och faktum är att cred ska ges åt Sten Nordin och co i Stadshuset som denna mandatperiod har fattat beslut om en ny sluss. För de som vill bevara eländet som står där i dag så kanske vi kan identifiera någon annan sunkig miljö som kan vurmas, kramas, skyddas. För i hjärtat av Stockholm, mitt emellan Söder och Gamla stan så förtjänar stockholmarna och staden att få något bättre.<br />
<br />
Nej, jag tycker inte Nya Slussen blir perfekt, men den blir bättre. Och det är nog svårt att hitta något som alla tycker är 100... Det som ändå talar för det nya är: mindre betong, mer vattenyta, bra framkomlighet för gående, cyklar och kollektivtrafik. Tack vare tunnelbana kan antalet bilar och bussar minskas, bra möjligheter för service för resande, mindre smuts, skaderisker och sunk. <br />
<br />
När nya Slussen står där så tror jag att alla ändå kommer känna sig glada och tacksamma att något hände. Men visst, tuffa år väntar nu. Fast för varje dag som det fördröjs så kommer det bli än tuffare för stockholmarna så kom igång nu. Vänta inte, kom igång och gör något åt eländet.<br />
<br />
Jo, jag saknar en del - Kolingsborg och Debaser. Men jag beundrar dessa entreprenörer som redan funnit andra spännande miljöer för pop, rock och fest. Även om det är med lätt sorg i hjärtat man inser att det inte blir fler svarta fester på Kolingsborg eller fler halvgoda glas vin på mörk uteservering på Debaser... <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-buZK1_CDJjBRQycf7WWXHOOWMrpKR46_p8F1VNBEBCSAbadg6iBclwGwXWcih-Bvs4qi_sLEnvsp_OAHYQoVEqpXKF0Ocd3JPYi1FrimH89bIgavQYQ-JakTKr4H3sxJ-Z8-zg/s1600/bild.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-buZK1_CDJjBRQycf7WWXHOOWMrpKR46_p8F1VNBEBCSAbadg6iBclwGwXWcih-Bvs4qi_sLEnvsp_OAHYQoVEqpXKF0Ocd3JPYi1FrimH89bIgavQYQ-JakTKr4H3sxJ-Z8-zg/s320/bild.jpeg" /></a></div><br />
Slussen i mitt hjärta - du har så många viktiga funktioner för oss som bor och lever här. Hej då gamla ruckel och välkommen till något nytt!Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0Stockholm, Sverige59.328930000000007 18.06491000000005459.06971200000001 17.419463000000054 59.588148000000004 18.710357000000055tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-70831541958623518562012-06-27T21:47:00.003+02:002012-06-28T18:11:18.037+02:00Vad tror vi egentligen?<i>"Om ni inte ägnar varje vaket ögonblick åt att radikalt omvärdera hur världen är beskaffad, om ni inte oavbrutet jobbar på att bryta ner den gamla världsordningens kadaver, då har det varit en bortkastad dag."
/Douglas Coupland: Girlfriend in a Coma</i>
För många människor är tron på Gud något som ger säkerhet, visdom och gemenskap. Att känna samhörighet med andra, att ha Gud gemensamt kan ge ro i det kaos som är nuet.
Men för vissa är det tvärtom. Gud kan man inte ta på eller bevisa. Det enda sättet att skapa lugn i kaoset är det verkliga nuet. Det som går att peka på och säga att det finns och fungerar.
Jag inte på Gud, men beundrar de människor som kan förlita sig på att allt inte är bevisbart, att man genom sin tro accepterar. Men tro är inte rationellt, det är inte logiskt och det är inte konkret.
I filmen Tro, Hopp och Kärlek spelar Edward Norton katolsk präst. Han sammanfattar tron på ett intressant sätt. ”Vi människor har valt att förena oss och vi möts i vår församling för att stötta varandra, söka tröst och kärlek. Den gemenskapen kallar vi Gud.”
Är Gud något som vi människor har uppfunnit eller har Gud skapat människan? För de som tror är svaret enkelt. Gud skapade människan till sin avbild. För mig som inte tror är svaret det motsatta. Vi har skapat Gud för att sätta namn på en gemenskap större än mänskligheten.
Tro borde handla om kärlek, gemenskap, vänskap och samhörighet. Men i så många fall är det inte så. Vilka krig har inte handlat om religion? Hur ofta handlar inte terrorism och fanatism om religion? Att kriga i Guds namn, att döda i Guds namn är så vanligt att det borde skrämma vilken troende eller icke troende som helst. Hur kan man försvara ond bråd död med Gud? Då har ju allt det som Gud borde stå för raderats.
Är religion en generationsfråga? Är det de äldre som hänger kvar vid sin tro på Gud? Det enkla svaret skulle vara, ja. Jag hörde att fler ungdomar tror på Britney Spears än på Gud och i Dagens Nyheter redovisades att fler ungdomar känner igen McDonalds-symbolen än korset. Men sen fick jag en uppgift som tyder på det motsatta. Allt fler ungdomar väljer att vara med i ett trossamfund.
Världen accelererar och dagarna går allt fortare. Arbetet stjäl vår tid, vänner att träffa, familjen ska umgås. Den där tiden för oss själva finns inte. Samtidigt är villa, vovve, kanelbullar, skogspromenader och lugna hemmakvällar populärare än någonsin. Vi vill ha det skönt, vi vill ha det lugnt, tryggt, vi vill ha det som de hade det förr – när dagarna kändes längre och tiden räckte till. I allt detta finns det också plats för religion. I listan över saker som de äldre generationerna företog sig fanns kyrkobesöket på söndagen.
Men det finns så mycket mer att tro på idag. Vissa tror på sig själva, andra tror på budskap i musiken, andra tror på sin favoritförfattare. Icke-globaliseringen är hjärtefrågan för många, medan allt fler tror på en värld utan gränser. Vi tror på marknaden och vi tror på kollektivet. Någon tror på ödet och andra tror inte alls. Gud har blivit en symbol bland många – men han/hon är bland de äldsta och lär hänga med länge än.
Någon frågade mig om allt behöver bevisas. Jag svarade ja! Då ombeddes jag att förklara hur universum hänger samman och det kunde jag inte. Någonstans måste vi alla sätta gränsen för vad vi ska tro och inte tro. Jag kan inte tro på Gud, men jag kan acceptera att ingen människa kan bevisa hur vår planet hänger ihop i det stora och oändliga som är universum. Den som är troende accepterar att tro på jungfrufödsel, uppståndelse och den heliga Ande. Jag accepterar det, så länge som de troende faktiskt accepterar oss andra som inte tror.Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-51868368955157691922012-06-27T20:58:00.002+02:002012-06-27T20:58:36.718+02:00Choklad är nyttigt = SantOm du sitter på jobbet en sen kväll på grund av den där rapporten som måste bli klar till imorgon, när du i själva verket är så trött att du helst vill bunta ihop en hög papper och använda som kudde, eller du är så hungrig att magen fullkomligt vrålar efter något gott. Ät lite choklad. Eller rättare sagt ät mycket choklad.
Hur många gånger har man inte läst och hört att man ska äta nyttigt? Grönsaker och frukt brukar ständigt nämnas som det absolut bästa du kan stoppa i dig. Om du fastnat för dessa sundhetstips och bestämt dig för att vara precis så duktig och hälsosam som man vill få dig att vara, ja då ska du äta choklad. Choklad är nämligen en grönsak.
Choklad utvinns ur kakaobönan. Bönan kommer från kakaobusken. Bönor är en grönsak.
Socker utvinns ur sockerbetor. Betan är en grönsak.
Alltså – bönan och sockerbetan är en grönsaker vilket gör att choklad till största del är en grönsak.
Om vi sen går vidare får vi konstatera att choklad är lite mer än en grönsak. Den har även andra fantastiskt nyttiga egenskaper. Choklad innehåller också mjölk. Mjölk behövs för att bygga upp skelettet. Särskilt kvinnor uppmanas att inta mycket mjölk för att inte drabbas av skelettsjukdomar på äldre dar. Mjölk är bra för tänderna, vad kan vara enklare än att stoppa i sig lite choklad för att motverka karies? Mjölk innehåller protein som gör dig stark och pigg.
Alltså – choklad är bra för hälsan.
Russin, körsbär och jordgubbar doppade i choklad räknas till frukter. Frukt ska du äta mycket av och därför bör du äta chokladdoppade frukter så ofta som möjligt och äta så mycket du har lust till.
Choklad är också en populär efterrätt vilket gör att choklad är mycket bra mot stress. Se själv: Stressed omvänt blir desserts.
Att choklad dessutom innehåller samma substans som utsöndras i kroppen vid förälskelse talar för ett stort chokladintag på arbetsplatsen. Kanske blir du så förälskad i ditt arbete att du glatt skriver rapporter på nätterna.Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-89035153924627501112011-10-21T14:03:00.000+02:002011-10-21T14:03:23.093+02:00ArbetsvillkorHar inga direkta problem med LAS faktiskt. Men inser att det kan bli problematiskt i de mindre företagen om man råkar anställa 'fel'. Tycker det är ur det perspektivet man ska närma sig frågan och då se på mer flexibla regler för anställning. Att ha trygga arbetsvillkor är bra. Men självklart ska också små företag känna sig trygga. <br />
<br />
En annan sak har jag dock problem med och det är 'tvångsanslutningar' till fackförbund, när facket går in och kräver kollektivavtal för anställda. Jag är helt för att parterna på arbetsmarknaden förhandlar löner och villkor, men parterna kan vara både arbetstagarorganisation med arbetsgivarorganisation OCH arbetstagare med arbetsgivare.Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-25167411843166832922011-10-21T13:29:00.002+02:002011-10-21T14:06:50.348+02:00Sänk rätt skatterJag håller med Anders Borg i resonemanget att skatten ska fortsätta sänkas men att vi ska sänka rätt skatter. För min del, utifrån mitt perspektiv att allt fler ska kunna leva på egen försörjning, så är det helt rätt att prioritera fortsatta jobbskatteavdraget samt höjd brytpunkt för statlig skatt.<br />
<br />
För den som har små marginaler är låg kommunalskatt och jobbskatteavdraget den bästa vägen för mer av egenmakt och frihet i vardagen. Att fler ska kunna stå på egna ben och leva av egen kraft måste vara utgångspunkten för vår politik. <br />
<br />
I Stockholm bor de allra flesta som betalar statlig skatt. Det handlar inte om miljonärer utan om vanliga människor med vanliga jobb. Att fortsätta lätta på skattebördan för dessa människor är en bättre prioritering än att sänka skatten för dem som tjänar allra mest. <br />
<br />
Jag är ingen anhängare av värnskatt. Den slår hårt mot dem som satsat på utbildning och blir en tröskel för den som siktar på att jobba mer, tjäna mer och utvecklas. Men, den statliga skatten slår mer fel och det är den som ska prioriteras före avskaffad värnskatt.<br />
<br />
Om vi fortsätter höja brytpunkten för statlig skatt kommer den så småningom möta värnskatten vilket skapar ett utmärkt tillfälle att slå ihop dessa till en och därmed få bort den ena. Det känns smart!Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-81707528126553820562011-10-21T12:36:00.001+02:002011-10-21T12:36:13.588+02:00Jämställdhet på riktigtFör en tid sedan läste jag om ny forskning som pekar på att kvinnor födda på 70-talet kommer dö i stressrelatade sjukdomar i större utsträckning än tidigare generationer. En av anledningarna är att dessa kvinnor jobbar heltid och sen kommer hem och gör ytterligare en heltid hushållsarbete. <br />
<br />
Jag vill inte generalisera och säga att det i alla fall är så här, men det är så här och det är ett problem. Jag tror att allt fler hushåll blir jämställda, men inte samtliga. I många fall lever gamla mönster kvar och eftersom jag inte är forskare kommer jag inte spekulera i varför. Däremot har jag en åsikt om detta, jag anser att ett parti som Moderaterna bör kunna ta ställning mot den här ojämställdheten, lyfta frågan och diskutera och ta ställning mot. <br />
<br />
Mycket görs som skapar möjligheter för familjer att få mer tid och avlastning i vardagen -jobbskatteavdraget som ger mer i plånboken och mer egenmakt. RUT som kan användas för att frigöra tid och ork för människor efter långa arbetsdagar. Flexibel välfärd som gör att vardagens olika delar kan fogas samman bättre. <br />
<br />
Men det finns också saker som inte löses med politiska åtgärder. Fördelningen av hushållsarbetet är en sådan sak. Men även om inte detta kan lösas med politik så måste politiker ha en åsikt. Min åsikt är att jämställdhet ska gälla hemma. Allt annat är fel.Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-12136953876241134782011-10-14T14:10:00.000+02:002011-10-14T14:10:37.466+02:00Och så det här med flexibilitetKanske har du sett i media att Stockholms stad under nästa år ska kartlägga öppettiderna inom förskolan. Anledningen till detta är främst att Stockholms föräldrar ska kunna se hur förskolorna har öppet för att kunna välja den som passar familjen bäst. <br />
<br />
Samhället förändras och människor jobbar inte längre på exakt samma sätt som förr, i dag jobbar de flesta heltid, och i takt med att samhället förändras måste också stadens välfärdstjänster till stockholmarna anpassas efter detta. <br />
<br />
Det handlar om förutsägbarhet - att stockholmarna från dag till annan kan vara trygga med vad som gäller. Jag tror dessutom att det måste finnas fler förskolor med generösare öppettider för att möta stockholmarnas behov. <br />
<br />
Precis som finansborgarrådet Sten Nordin skrev på sin blogg i går : "Jag tycker inte att föräldrar i Stockholm ska behöva lämna jobbet i förtid för att hämta barnen, eller tvingas till semester och tjänstledighet för att förskolan har stängt."<br />
<br />
Nu kartlägger vi öppettiderna och därefter redovisar vi resultatet i Jämför service på <a href="http://www.stockholm.se">stockholm.se</a>. Då kan föräldrar se och göra val utifrån de öppettider som passar familjen. Troligen kommer kartläggningen också att leda till att de eventuella fall som förekommer där förskolor inte har öppet som de ska uppdagas. Det finns regler och jag tror att de följs, men det måste säkerställas att de följs så att stockholmarna får den välfärd de betalar skatt för.Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-52641199277525634152011-10-14T13:54:00.000+02:002011-10-14T13:54:06.293+02:00Arbetslinje, egenmakt, kvalitetEgentligen är det ganska enkelt - om människor vill jobba mer så är det positivt. Inte bara för att den enskilde får mer makt i vardagen utan också för att detta skapar kontinuitet på välfärdsområdet där tex äldre stockholmare då oftare får möta samma personal på omsorgsboende eller i hemtjänsten. Arbetslinje, egenmakt och kvalitet. Rätt så moderat tycker jag...<br />
<br />
Och när nu Stockholm som en av Sveriges största arbetsgivare ska erbjuda dem på ofrivillig deltid att gå upp till deltid så gör vi just detta utan krav på att små företag ska följa efter. Kommunen kan som stor arbetsgivare organisera sig så att det funkar. Exakt hur detta omvandlas i praktiken kommer nu stadens tjänstmän att se över. Möjligen kommer vissa heltider innebära att man då får jobba i olika enheter för att fylla en heltid. Färre fast anställda ser jag inte som en konsekvens. Däremot ser jag att det till exempel inom äldreomsorgen kan leda till större kontinuitet och kvalitet i arbetet. De äldre kommer i ännu högre grad att kunna få möta samma ansikte bland personalen.<br />
<br />
Om människor får större möjligheter till egenförsörjning så minskar skattebördan på annat håll. Det vinner samhället totalt på. Men mest vinner den enskilde som får mer makt över sin tillvaro.<br />
<br />
Läs artikel på <a href="http://www.svd.se/nyheter/stockholm/m-svanger-i-fragan-ratt-till-heltid_6550457.svd">svd.se</a> om Stockholms stads budget 2012 och om att alla på ofrivillig deltid ska erbjudas heltid.Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-74809788488120744782010-11-18T10:54:00.000+01:002010-11-18T10:54:25.155+01:00Blogg-rekommendation<a href="www.modernisma.blogspot.com">Den här bloggen rekommenderar jag. modernisma.blogspot.com</a>Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-27893593952646628712010-10-11T13:00:00.002+02:002010-10-11T13:06:04.055+02:00Ska det vara så svårtJag är så jäkla glad att jag bor i Stockholm. I somras blev jag dålig - har efter det genomgått hur många undersökningar som helst och vid varje tillfälle fått ett mottagande av Stockholmsvården som varit fantastiskt. Jag har träffat läkare, sjuksystrar, provtagare, röntgenpersonal osv osv - dessa människor har i alla lägen varit professionella och samtidigt oerhört trevliga. Och när jag blev dålig kom jag dessutom till läkare omedelbart.<br /><br />Men så är det uppenbarligen inte överallt. En nära släkting som av sin optiker fått påpekat att hon troligen har starr - hon ringde sjukhuset och fick tid nästa sommar. Nästa sommar!!! Ärligt talat så är det ju löjeväckande. Om man mår sjuk ska man få träffa läkare direkt - hur svårt kan det vara? Det kan inte komma som en överraskning för något landsting att äldre människor får problem med starr. Och för en äldre människa är varje dag värdefull - men kan inte vänta närmare ett år på att få vård.<br /><br />Så olika det kan vara. Landstingen borde titta mer på varandra och lära av varandra. Men utöver det så bör alla landsting utgå från att ge snabb respons till människor som mår dåligt. Allt annat är ICKE GODKÄNT.Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-6674283496321389992010-10-11T12:40:00.004+02:002010-10-11T12:47:08.417+02:00För mig var det självklartFör några år sedan var jag på Humorgalan. Galan är ett samarbete mellan <a href="http://www.unicef.se">Unicef </a>och <a href="http://www.tv4.se">TV4</a> och syftar till att få fler människor att bli världsföräldrar. Direkt efter galan anmälde jag mig som världsförälder. Din handling - betala in en fast summa varje månad och pengarna går sen vidare till stöd för barn över hela världen. Ansträngande? Knappast va - Unicef är dem som gör jobbet och du kan känna dig stolt och glad över att du också gör något för andra. Det kan handla om att bygga skolor, bygga barnhem, stödja barn i den direkta katastrofen eller vaccin för att motverka dödliga sjukdomar. <br /><br />Jag har full förståelse för att många tvekar för att bli fadder och liknande - det är klart att om man åtar sig det så vill man göra ett bra jobb. Risken är att fadderbarnen får vänta förgäves på brev från Sverige och det önskar man väl ingen. Så mycket bättre då att bli världsförälder. Det tar ingen tid och det ger så mycket.<br /><br />Dessutom, tack vare detta så påminns jag då och då om att värdesätta dagen. Tänk ändå vilken tur jag haft - min fine son mår bra och vi har ett toppenliv tillsammans. Jag har mina vänner, mitt jobb och mitt hem. <br /><br />Bli världsförälder du också - du kommer inte att ångra dig.<br /><br /><br /><a href="http://www.unicef.se/varldsforalder/dina-pengar-gor-skillnad">unicef.se</a>Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-56856599397197509222010-08-27T18:02:00.003+02:002010-08-27T18:05:21.318+02:00Så bygger man hus CarinMed anledning av presentationen av vårt valmanifest undrar Carin Jämtin i en presskommentar varför Sten Nordin inte i valmanifestet förklarar hur man bygger både hyresrätter och bostadsrätter (<em>"Sten Nordin säger att han vill bygga både bostads- och hyresrätter, men inget om hur."</em>). Jag tänkte därför ta tillfället i akt att förklara byggprocessen för att klara ut detta.<br /><br />Först av allt så måste det finns en bit mark och någon som vill bygga något. Den som vill bygga kallar vi för byggherre, men en byggherre kan lika gärna vara en kvinna. Byggherren pratar med den som äger marken och berättar om sin idé om ett hus. Om det är staden som äger marken behöver byggherren en markanvisning, ett slags avtal om att byggherren får ensamrätt att föreslå ett bygge på platsen. Ibland köps marken i stället. <br /><br />Byggherren pratar med en arkitekt som ritar ett förslag på hur huset kan se ut. Om staden redan bestämt vad som kan byggas på platsen och förslaget stämmer överens med det, ja då kan byggherren söka ett bygglov. Om förslaget inte stämmer med stadens idé, eller om det inte finns en sådan tanke för platsen, måste byggherren be staden göra en detaljplan. Då frågar staden alla runtomkring vad de tycker om byggherrens idé. Det kan ta lite tid, men oftast blir man överens om vad som är bra på platsen. När byggherren fått sin detaljplan, då kan han eller hon be om ett bygglov. <br /><br />Bygglovet säger vad staden och byggherren kommit överens om kan byggas på platsen. När byggherren ska börja bygga tar han eller hon dit en massa olika maskiner och börjar gräva för att lägga en grund så att huset står stabilt. Ibland måste man spränga, ibland måste man påla, men det viktiga är att grunden ligger ordenligt. När byggherren fått grunden klar så börjar byggjobbarna sätta dit väggar. De kan spikas ihop på plats eller komma färdiga från en fabrik. <br /><br />Om huset ska ha flera våningar behövs trappor och flera bjälklag. Ofta används stora kranar för att lyfta upp allt material. När byggherren fått dit taket och satt in fönster i väggarna så kan de börja inreda. Det dras rör för vatten och ledningar för elektricitet, golv läggs och väggar tapetseras. När alla är klara med alla arbeten så kan människorna flytta in i sina nya hem. <br /><br />Så byggs både bostadsrätter och hyresrätter.<br /><br />På Sten Nordins blogg skriver han mer om Moderaterna i Stockholm stads valmanifest <a href="http://moderaterna.net/sten/2010/08/27/ett-tryggt-stockholm-dar-manniskor-kan-vaxa-av-egen-kraft/">"Ett tryggt Stockholm där människor kan växa av egen kraft"</a>Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-49015405113549719832010-05-29T11:33:00.003+02:002010-05-29T11:48:40.725+02:00Målet för barngruppernas storlek står fastI dag skriver flera medier, bland annat <a href="http://www.svd.se/stockholm/nyheter/slopat-maxtak-delar-alliansen_4783641.svd">SvD</a> om förskolan och barngruppernas storlek. Med anledning av detta har Sten Nordin i dag skickat ut en extra Veckodagbok med resonemang om kvalitetsuppföljning och om barngruppernas storlek. <br /><br />Ur veckodagboken:<br /><span style="font-style:italic;">...jag vill göra det tydligt och understryka för alla de föräldrar som har barn i förskolan att de inte ska behöva känna någon som helst oro för att vi ska släppa iväg förskolegrupperna att växa utan styrning. De tak för barngruppernas storlek som kommunfullmäktige i Stockholms stad antagit kommer att ligga fast även efter valet om vi får förnyat förtroende från stockholmarna.<br /></span><br /><br /><a href="http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/moderaterna-stockholms-stadshus/pressrelease/view/sten-nordins-extra-veckodagbok-om-foerskolan-416800">Här</a> kan du läsa hela Stens veckodagbok om förskolan.Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6966328.post-65151203406767181532010-05-19T22:09:00.002+02:002010-05-19T22:13:09.177+02:00Makt eller idéerI kväll var det ett längre inslag på Aktuellt / eller om det var Rapport... om Socialdemokratin som haft kommundag i dag i Stockholm. Temat var - vilken väg ska S gå för att vinna storstadsväljare. De liksom vi vet att valet till mångt och mycket avgörs i Stockholm och om de ska ha chans så måste de locka Stockholmsväljarna.<br /><br />Samtidigt för de en politik som går på tvärs med allt vad Stockholm behöver. Höjda skatter på jobb, höjda skatter på företag som anställer ungdomar, skatt på fastigheter och skatt på förmögna.<br /><br />Kring kommentarerna sas det att S måste gå balansgång - det som är bra för Stockholm kommer inte att uppfattas positivt för övriga landet. Eh va? Ärligt talat så är en politik för jobb lika bra i Stockholm som i Mjölby eller Sundsvall. Och måste man ge vika på sina idéer för att vinna väljare här eller där så halkar man snett. Då visar sig det rätta ansiktet - att makten är viktigare än idéerna. Eller hur ska jag tolka det?Helenatyckerhttp://www.blogger.com/profile/12237736394686999594noreply@blogger.com0