Jag vill vara mer Borg än Anka...

Jag vet, artikeln av Marie Söderkvist Tralau har legat att tag på Newsmill, men först idag hade jag tid att läsa den. Jätteintressant, Marie skriver bland annat följande: Är man en offentlig person skaffar man sig lite extra manöverutrymme genom att göra allt rätt i statusspelet. Som till exempel Anders Borg lyckats med. Han har nämnt att han och hans fru träffades mycket unga och har hållit fast vid varandra och att han varit pappaledig med sina barn. Han har sagt att det är hans döttrar som har gjort honom till feminist, vilket visar på ett pappaengagemang utöver det vanliga. Dessutom bor han på det statusmässigt bästa sättet - en stor egendom på landet som han köpt och renoverat. Finansministern ger dessutom ett kunnigt intryck. Han anses duktig på jobbet. Han har till och med vågat nämna Gud. Inte på det där för många svenskar generande nyfrälsta sättet utan på det där "det måste finnas något mer, något högre som jag vill sträva efter"-sättet. Den typen av vag intellektuell gudstro ger respekt eftersom den antyder djupa tankar om rätt och fel. Genom att göra så många saker rätt i statusjakten skaffar han sig lite extra svängrum. Då kan han få hålla sig med en okonventionell hästsvans och komma undan skriverier om svarta barnflickor utan att få sitt anseende alltför fläckat. Vill man uppnå hög status i Sverige är det Anders Borg som man bör kopiera, inte Anna Anka.

Läs artikeln: newsmill.se