Stockholm

Stockholm, inte bara namnet på landets vackraste stad utan också titeln på en svensk dramaserie som nu visats i fyra avsnitt. Med det namnet och rolluppsättningen, som imponerar, hade jag höga förväntningar på vad jag trodde var en riktigt intressant och skön serie. Och så tittar man då på några avsnitt för att bilda sig en uppfattning och shit vad jag blir deprimerad. Jag blir så himla nedstämd, ledsen och deppig att jag bara vill gråta av de sorgsna människoöden som målas upp.

45 minuter lidande... eller tja snarare 38 minuter för sen på slutet ordnar det liksom upp sig och blir lite mindre dålig, lite mindre sorgset.

Så efter fyra avsnitt - kommer jag titta igen? Ja, jag gör ju det för jag vill se vad de hittar på för hemskt liv nästa gång och så vill jag se slutet, när allt blir något bättre. Ja det ser jag fram emot...