tisdag, januari 27, 2015

Tankar om MMA och rätten att få utöva kampsport

I augusti 2016 går de 31:a olympiska sommarspelen av stapeln i Rio de Janeiro. Bland grenarna i OS återfinns bland annat
Taekwondo, Judo, Boxning och Brottning. Internationella olympiska kommittén, IOK som ville förnya sporterna i spelet hade föreslagit borttagning av brottning, men efter en omröstning kom boxningen tillbaka då den visar sig mycket populär bland människor. Till viss del kan man säga att dessa fyra grenar i en härlig sammanblandning, tillsammans med än fler kampsportsgrenar, leder oss fram till kampsportens 2.0: MMA.

I helgen gick en kampsportsgala av stapeln på Tele2 Arena. Det var UFC Stockholm Fight Night och samtidigt som runt en miljard människor världen över kunde följa galan på distans hade närmare 30 000 människor från 44 länder kommit till Tele2 för att uppleva galan på plats. Jag hade det stora nöjet att få arbeta med UFC och Fight Night och den resan började i oktober 2014.

Precis i slutet av oktober inledde jag, tillsammans med några kollegor, vårt samarbete med UFC. Vi är UFC:s byrå i Sverige och vi är kommunikationsrådgivare och hanterar bland annat UFC:s mediekommunikation här. Från då, i slutet av oktober och fram till nu har jag inte bara fått en inblick i en för mig tämligen ny värld, utan jag har också lärt mig massor och fått vänner för livet.

Låt mig börja här: för några år sedan var jag väldigt skeptisk till MMA i synnerhet och kampsport i stort. Jag var skeptisk baserat på en grund utan fakta. Jag bestämde mig för att jag inte gillade kampsport. Nu i efterhand inser jag att jag betedde mig löjligt för i alla andra avseenden är jag totalt liberal och tolerant och tycker det är upp till var och en att välja vad man vill göra med sin tillvaro. Men just när det gällde kampsport tyckte jag att de som var intresserade och utövade sporten hade/gjorde fel. Nu vet jag att jag hade fel.

Jag är så glad att jag fick chansen att lära mig "allt" om MMA och den resan har redan tagit mig en bra bit, men mycket är kvar. De första veckorna handlade det mycket om att förstå MMA för att kunna vara en bra rådgivare för UFC, och det är fortfarande viktigt. Men nu handlar det, för mig, också väldigt mycket om att föra sportens talan och försvara dess utövare och publikens rätt att få titta på och praktisera MMA.

Den som säger att MMA är ofarligt far med osanning. All sport kan vara farlig och full kroppskontaktsport kan vara än farligare om man gör fel. Men, när du är medveten om riskerna så måste du själv göra det aktiva valet om du vill utöva sporten eller inte. Och om du praktiserar och tävlar i MMA så lever du under ett stort regelverk, noggrann uppföljning samt domare vars ord är lag i oktagonen.

Jag är uppvuxen med hästar och ridning på ett stuteri i Östergötland. Jag har trillat av så många hästar att jag tappat räkningen. Jag har brutit fingrar, slagit ut tänder och vid två tillfällen blivit sparkad i huvudet av uppskärrade hästar. Minst sagt har jag haft tur som mår så bra som jag gör i dag. Inte desto mindre rider jag fortfarande så fort tillfälle ges. Och jag skulle bli oerhört upprörd om någon försökte hindra mig från att hålla på med hästar.

De tjejer och killar som tränar MMA möts allt för ofta av fördomar och moralpredikningar om att just den sporten är fel. De måste förklara varför de vill utöva en sport som uppmuntrar till sparkar och slag mot kropp och huvud. Ja, sporten innebär sparringmoment med slag mot huvudet. Till exempel så blev en av Sveriges absolut mest älskade fighters och idrottare Alexander "The Mauler" Gustafsson besegrad på TKO i helgens match (Technical Knock Out när en fighter inte kan fortsätta och domaren går in och bryter) och Anthony "Rumble" Johnson slog mot huvudet. Sant. Och är det riskfyllt? Säkert! Följs det upp? Absolut! Blir det lång återhämtning efter matchen? Ja, minst tre månader måste gå innan man får tävla igen. Sparrar man med slag mot huvudet varje dag på den lokala kampsportsklubben? Nej! En väldigt stor del av träningen går ut på andra moment än sparring med fullkontakt. Det finns många sätt att vinna på i MMA. TKO är ett av sätten, några andra är submission där en fighter klappar i mattan eller på motståndaren om att han ger upp eller domarutslag där matchen pågår alla ronder och ett domslut avgör vinnare på poäng.

Det finns klubbar som kör mycket sparring och klubbar som kör lite sparring. Det är upp till dig som utövare hur du vill och ska träna. Jag tror att seriösa tränare har en bra plan för hur mycket man ska sparras i träningen och att man lägger in återhämtning efter sparring. Alla de andra teknikerna måste också tränas noggrant. Men detta är kampsport, det är fullkontaktsport och det vore dumt att säga att det inte förekommer slag.

Om du av moraliska skäl är emot MMA för att det är fel att slåss - ja då kanske jag inte kan övertyga dig. Men om du av liberala och toleranta skäl förespråkar människor rätten att själva få välja vilken sport man vill utöva, ja då kanske jag kan övertyga dig om att sluta ifrågasätta MMA-utövare.

Jag vill att sporten ska leva, jag vill att de som älskar MMA ska få praktisera det. Själv försöker jag lite grand, men ryggskada gör att jag inte kan gå all in som jag vill. Dock inser jag att som långdistanslöpare är det svårt att hitta en bättre kompletterande sport än just kampsport. Du får styrka, smidighet, rörlighet, avslappning, stressreducering och ett mentalt lugn efter träning som är fantastiskt skön.

Jag skrev att jag mött en ny värld och det är verkligen så - sen jag började röra mig i MMA-världen, besöka tävlingar och klubbar har min vänskapskrets vuxit lavinartat. Människor som utövar kampsport är utan tvekan de trevligaste jag mött. Och nej, jag är inte naiv - jag vet att det finns rötägg inom alla sporter och MMA har en svans av människor som inte är de oskyldigaste i stallet om man säger så, precis som inom till exempel fotbollen. Men rent generellt är alla väldigt vänliga och fina mot mig, öppna och välkomnande. Nyfikna på vem man är och hur man kan bli en i gänget. Och den respekt som finns mellan MMA-utövarna är så cool att få inblick i. Storvuxna, muskulösa män som kramas och peppar varandra. Som tröstar och stöttar varandra. Som ena stunden sparras och nästa stund sitter nära, dricker kaffe och skrattar högljutt. Det är fint och jag skulle verkligen önska många fler att få vara del av ett sådant sällskap.

De senaste dagarna har debatten vaknat till liv igen om MMA. Vissa vill förbjuda sporten, andra vill hårdare reglera och flera vill att barn och unga inte ska få träna. Jag tycker debatten är viktig, men den måste flyttas från för eller emot till att handla om hur vi kan göra all idrott säkrare och tryggare. Och diskussionen kring barn och träning är välkommen. Inom MMA får du inte tävla före 18 års ålder. Innan dess tränar du men som barn eller väldigt ung så är träningen en lek. Och den ska vara en lek. Det ska lite vara som att gå till lekparken där du klättrar och skrattar - fast här gör du det på kampsportsklubben ihop med andra barn/ungdomar och ledare. Du får tillhörigheten, träningen, disciplinen men du gör inte vuxenmomenten i kampsporten. Låt oss hyfsa den här debatten så vi kan föra den på ett sunt sätt. Jag kommer till exempel låta min son träna kampsport vilket han väldigt gärna vill. Men det kommer ske utifrån de förutsättningar och regler som är viktiga för oss – först ut Brazilian jiu-jitsu vilket är en slags brottning.

Kampsport har alltid funnits och kommer alltid finnas. UFC-galan i helgen visar på vilket stort intresse det finns och det är inte för inte som MMA är den snabbast växande sporten i världen med allt fler utövare i Sverige. Jag har till exempel studerat några klubbar som haft överfullt på nybörjarträningen de senaste veckorna.

Om vi kan vara överens här så kan vi sen fortsätta diskussionen om hur vi ytterligare kan utveckla säkerheten kring till exempel ungdomsträning.

Och slutligen, sen jag började arbeta med Mixed Martial Arts så har jag mött en grupp människor till - en väldigt rasistisk grupp människor som har otroligt mörka och fula åsikter om kampsportsutövare. Till er har jag bara en sak att säga - visa upp er så tar vi fighten. Jag möter er gärna i en debatt vilken dag som helst. Men så länge ni smyger runt på nätet och spyr er rasistiska galla över mig och MMA så är ni inte ens värda att bemöta.

Jag är ingen expert på MMA och kampsport. Jag lär mig något varje dag som vidgar min syn på detta. Jag kan se saker jag gillar och saker jag ogillar. Jag tänker inte påstå att jag sitter inne med alla svaren, men det jag framförallt vill förmedla är att jag har en väldigt positiv grundsyn och jag vill försvara rätten att få kampsporta - både i träning och i tävling.
Och såklart, det är okej att inte gilla kampsport. Men väldigt många gillar MMA, Judo, Brazilian jiu-jitsu, Thaiboxning osv, snälla låt dem få gilla det och ägna sig åt det som de älskar.

torsdag, september 18, 2014

Sten Nordin

Så har Sten Nordin aviserat att han lämnar uppdraget som gruppledare för Moderaterna i Stockholms stad och gör därmed avslut som borgarråd efter cirka 20 år - och som finansborgarråd i närmare två mandatperioder.

Mycket sägs och kommer att sägas. Jag har haft förmånen att under flera år få jobba nära Sten, först som presschef och därefter som kanslichef på Finansroteln i Stadshuset. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om de åren, om Sten och om den resan vi gjorde tillsammans, men jag kommer hålla mig kort:

Sten Nordin är en av de främsta politikerna i vår tid. På ett fantastiskt sätt har han lett Stockholm framåt i liberal, frihetlig, omsorgsfull och pragmatisk anda, fattat de beslut som många innan honom försökt men inte lyckats med, hållit ihop en Allians med starka viljor och en stor moderatgrupp och borgarråd med tusen idéer och egna planer. Han har låtit var och en få komma fram och ta plats, han lyfter gärna fram andra före sig själv, han är en lagspelare men alltid beredd att gå in och ta ansvar när det behövs och utkrävs. Han hukar inte får sin åsikt och jag vet att han inte i någon situation gör avkall på sin moderata grundsyn samtidigt som han är en lyssnande och ödmjuk politiker som är beredd att ompröva för Stockholms och stockholmarnas bästa.

Han har haft framtidssyn och mod att lyfta fram nya, unga politiker. Han lämnar över Stockholms största parti till sina efterträdare. Visst, ett något stukat parti efter valet, men i Stockholm fortfarande starkt och med fantastiska personer som fått chansen att växa och som nu är beredda att ta ansvar och fortsätta resan framåt - både den moderata resan och Stockholms fortsatta.

För mig personligen var det helt unikt att få jobba så nära en klok och varm politiker som Sten. Det band av förtroende och samsyn som vi utvecklade är något som jag alltid kommer bära med mig. Vi visste vad den andre tänkte och förstod varandra så väl, samtidigt som jag alltid ville springa i förväg och Sten tvingade mig att hålla tillbaka för en sekund. Det var ett dynamiskt samarbete där min kreativitet fick utlopp samtidigt som jag lärde mig väldigt mycket som jag nu bär med mig och har glädje av.

Ok, det blir lite hyllningsord här kanske du tycker, men det struntar jag i för jag skriver det jag tycker och tänker - som alltid. Jag vet att Stockholm kommer ha många fantastiska ledare även i framtiden men jag tror definitivt att Sten kommer att kvarstå som en
av de främsta, ever... Under de här åren då Stockholm har vuxit som aldrig förr har stadens politiska ledning tvingats att fatta beslut i hög hastighet och ta ansvar för den stora, fantastiska anstormning av människor som kommer för att bo och leva här. Mycket har tvingats att handla om byggande och framkomlighet - att tillföra mer och mer. Men även under denna tid har också fokus legat på att skapa ytterligare möjligheter för stockholmarna att själva utforma och välja hur livet ska se ut, samtidigt som miljön i staden blir bättre och företagen poppar upp som svampar ur marken.

Nu är det dags för ett nytt styre i Stockholm. Samtidigt som jag oroas över kommande skattehöjningar, stopp för nya bostäder och annat som blir en effekt av om de vänstrigaste partierna får för stort inflytande så kan konstateras att mycket gott också kommer hända. För under de här åtta åren har fattats horder av viktiga beslut som vi kommer se resultat av under de kommande åren.

Så jag skulle vilja sluta med att ge ett tips till den nya ledningen - kalla in Sten då och då. Både om ni behöver hjälp att fatta svåra beslut, men också då frukten ska skördas av de tuffa beslut som fattats under åren som gått. Nedan en liten lista på sådant som kommer att hända framöver och där jag inte kan se någon annan än Sten som den självklara att klippa band, inviga och fira:

- Citybanan
- Norra länken
- 8 000 studentbostäder
- Nya skolor
- Kockskolan i Rinkeby
- Rinkebystråket
- Gasklockeområdet
- Förvaltningsflyttinvigningar inkl nya tekniska nämndhuset i Söderstaden
- Första inflytt i Hagastaden
- 100 000 bostäder som redan är i olika genomförande-faser

tisdag, april 08, 2014

Snart slut på galenskapen

Stockholm är en fantastisk liten stad. Mycket trängs på den geografiskt minimala och komplicerade ytan som är Stockholm. Och staden växer och växer eftersom allt fler människor vill bo här. En härlig utveckling tycker jag.

MEN, staden har bara så mycket plats att växa på och jag har länge ansett att marken i flera avseenden används fel. Låt mig först och främst poängtera att jag älskar bilen. Jag älskar friheten som bilen skapar för så många människor och jag kan inte se att vi någonsin ska ge upp våra bilar. Däremot älskar jag också den tekniska utvecklingen som innebär att framtidens bilar kommer vara miljösmarta, mindre, effektivare och inte spy ut gifter i naturen. Med andra ord - jag älskar att bilen finns och uppmuntrar till en framtid där bilen finns kvar. Inte gårdagens bil, inte ens dagens, men morgondagens lilla, klimatsmarta frihetssymbol.

MEN bilarna får inte ta så mycket plats i lilla, lilla Stockholm och alldeles för länge har den här staden straffats av dåliga, tidigare politiska beslut. Att inte Stockholm har en ringled är ett svek mot alla som bor här i dag. Och med det sagt, tack snälla, snälla Elmsäter-Svärd och Borg mfl för dagens besked om infrastruktur. Yes, yes, yes till att Österleden äntligen finns med i plan. Utred inte ihjäl er nu utan kom till skott snabbt. Spaden i marken snarast.

Att Slussen och Gamla stan är vår östliga förbindelse i dag är så dumt att jag inte med tillräckligt starka ord kan beskriva hur dumt det är. Men det är ett faktum att tidigare, dumma politiska beslut lett till att bilar rullar rakt genom Stockholms innerstad utan att ha någon som helst anledning att göra så, förutom lilla petitessen då att det inte finns någon annan väg att ta på den sidan.

Mp kan oja sig så mycket de vill kring utbyggnaden av vägar. Den här regionen behöver det! Den behöver både vägar och spår. Inte det ena eller det andra utan båda. Stockholm växer och runt 2020 bor en miljon i Stockholms stad och kort tid därefter tre miljoner i regionen. Det är naivt och lätt korkat att med hull och hår stångas mot alla vägsatsningar. Kom igen - var ska alla ta sig fram då? För vi kan ju inte sluta ta oss fram bara för att vi blir fler. Ska vi stå på rad och langa varor till varandra? Ska vi förbjuda människors förflyttningar? Ska vi få slot-tider i tunnelbanan? Nä, vi kan nog vara överens om att så får det inte bli. Och därför: En region som får allt fler invånare måste underhållas med vägar och spår. Och Alliansregeringen levererar. Det är bara att applådera och så får vi hoppas på och jobba för att de som styr i dag får styra vidare efter september. För yes, S kommer också vilja satsa på att vägar och spår - men deras samarbetspartners verkar snarare vilja gå tillbaka till kostigar och nä, det kommer inte funka...

onsdag, april 02, 2014

Lev gräns- och ålderslöst

I dag frågade en klok ung kvinna vad hon behövde uppleva/göra/genomföra innan hon fyllde 30. Fanns det några magiska grejer som skulle vara för sent sen? Jo, det kan man lätt tro... att en viss ålder eliminerar möjligheterna och rätten till att göra det man känner för eftersom det kan anses olämpligt, uppfattas märkligt, tendera att sticka ut osv osv osv...

Jag säger nej till allt sånt. Gör vad du vill när du vill. Så länge du gör det med omtanke och respekt för dem du har dig närmast, den du lever med, dina eventuella barn, din älskade - så länge du behandlar dem väl, så lev ut dina drömmar!

För några år sedan trodde jag att jag hade gjort allt jag ville, att det räckte, att jag inte behövde lära känna fler människor, uppleva fler äventyr utan det som hände varje dag, och nästa och igen - det räckte. Jag var ganska trött på allt helt enkelt. När jag till slut vaknade upp ur den koman och villfarelsen och upptäckte hur mycket liv det finns och att varje dag är en gåva med obegränsade möjligheter - wow!

Nu igen har jag varit där - i det där träsket då inget känns roligt längre och där det liksom räcker. Men så bestämde jag mig åter igen för att ta tillvara på allt det jag har och kan få. Så jag har lärt mig dyka - jag som gammal astmatiker som trodde att det aldrig skulle funka någonsin dyker så ofta jag kan, så djupt jag får och helt oberoende av väder, temperatur och djup, jag tränar för marathon och triathlon - jag som har haft två diskbråck och har en rygg som gör skitont varenda dag och som dessutom gick i flera år utan att så mycket som ens tänka motion och nu springer/cyklar jag så ofta jag kan och vill, jag reser själv över världen - jag som inte ens trodde att jag kunde genomlida en helg ensam njuter nu av att upptäcka ensam och själva resan är också en grymt viktig del av upplevelsen där man får vara med sig själv i frid, jag går på hårdrockskonserter och njuter - jag som tyckte att hårdrockare var illaskränande knäppskallar som borde klippa sig och skaffa ett jobb och i dag njuter jag av musiken och älskar hur bas och trummor kryper in och skuttar runt i varenda cell i min kropp, jag öppnar upp mitt hjärta för att möta nya människor - jag som länge tänkte att det inte fanns rum för en endaste till...

Varje dag nu så påminner jag mig själv om att jag har ansvar för mitt liv. Och jag struntar ganska hårt i vad andra tänker eller anser om hur jag väljer att leva. Det viktigaste för mig är Lille O och jag skulle aldrig äventyra hans trygghet eller välbefinnande. Han ska gå i en bra skola, hans vänner är alltid välkomna här, vi läser tillsammans, gör utflykter tillsammans, reser tillsammans, myser tillsammans. När han är här så är han mitt fokus. Men utöver honom så behöver jag inte ta hänsyn för det viktigaste är att hitta lyckan och tillåta sig själv att vara i de situationer där man känner sig glad i hela kroppen.

Jag tänker inte vara en gammal 38-åring som snart fyller 39. Visst jag inser att min ålder innebär några begränsningar och jag börjar sakteliga komma till ro med att vissa saker som jag trodde skulle hände före jag var för gammal inte blir av. Men, utöver det så blir man aldrig äldre än den ålder man väljer att leva.

Jag är i erfarenhet och vishet en pigg 69-åring, i kroppen en kämpande, med viss smärta 29-åring, i själen en rebellisk och hungrig 19-åring men i hjärtat en ålderslös, kärleksfull romantiker. Ganska ok så tänker jag.

Slussen i mitt hjärta

Så stod det klart härom dagen att bussterminalen inte får prövning i Mark- och miljööverdomstolen. Trist tycker jag. Jag har inte läst stadens inlaga men i media rapporteras att den haft en ton som provocerat. Jag gissar att tonen snarare har varit skarp utan avsikt att vara ohövlig. Men skarp för att det brådskar med Slussen. Och då staden äntligen har KF-beslut om att bygga en ny sluss så känns nog detta med bussterminalen oroväckande att det ska leda till förseningar och problem. Och ja, förseningar blir det och problem blir det, men för allt i världen får inte staden backa nu. Slusseländet måste bytas ut. Både för stockholmarnas skull, för framkomlighetens skull och för alla människor runt Mälaren som är beroende av dricksvattnet från sjön samt de som oroar sig för klimatförändringar och översvämningar. Skälen att bygga ny sluss är många.

För den som passerar Slussen i dag så står det troligen ganska klart att den gamla trafikapparaten inte längre pallar trycket. För den oinvigde kan jag avslöja att årliga reparationer för att hålla eländet vid liv uppgår till mångmiljonbelopp. Pengar som kunde använts till annat om Slussen var i bättre skick eller en ny på plats... Och det är nog fler än jag som tänker både en och två gånger innan man beger sig in under Slussen på någon av vägarna där. Jag är inte intresserad av fler rubriker som handlar om att någon skadats av nedfallande betong eller andra typ av skador. Och alla avspärrningar fram och tillbaka för att klara av underhåll... Slussen för mig i dag är skitig, blåsig, sunkig, en plats för snabba förflyttningar och noll stopp...

För dem som protesterar mot Nya Slussen så kommer med jämna mellanrum tillfällen att få vind i seglen för protestkören... Senast sprids någon film som beskriver Nya Slussen som något slags motorvägsprojekt. Vilket nonsens. Följ länken nedan så får ni se hur trafikapparaten förändras: Patrik Kronqvist på Twitter....

För samtidigt som vi blir allt fler i stan, länet, regionen så kommer inte vägkapaciteten att öka på Slussen utan det blir ungefär samma nivå som i dag, fast med halverad betongyta. Så nidbilderna om överdimensionerade trafiklösningar är så felaktiga och onödiga att skrämmas med...

Jag tycker inte att Nya Slussen blir så bra som den kunnat bli... Jag hade föredragit fler hus och mer byggnation då jag inte anser Slussen som någon särskilt mysig plats att hänga på och en tät stadsbebyggelse hade varit mer attraktiv för mig - för att eliminera dagens blåshål. Men jo, då hade ju utsikten försämrats för De Geerar och andra och det hade ju inte varit bra... Nu blir det som det blir och faktum är att cred ska ges åt Sten Nordin och co i Stadshuset som denna mandatperiod har fattat beslut om en ny sluss. För de som vill bevara eländet som står där i dag så kanske vi kan identifiera någon annan sunkig miljö som kan vurmas, kramas, skyddas. För i hjärtat av Stockholm, mitt emellan Söder och Gamla stan så förtjänar stockholmarna och staden att få något bättre.

Nej, jag tycker inte Nya Slussen blir perfekt, men den blir bättre. Och det är nog svårt att hitta något som alla tycker är 100... Det som ändå talar för det nya är: mindre betong, mer vattenyta, bra framkomlighet för gående, cyklar och kollektivtrafik. Tack vare tunnelbana kan antalet bilar och bussar minskas, bra möjligheter för service för resande, mindre smuts, skaderisker och sunk.

När nya Slussen står där så tror jag att alla ändå kommer känna sig glada och tacksamma att något hände. Men visst, tuffa år väntar nu. Fast för varje dag som det fördröjs så kommer det bli än tuffare för stockholmarna så kom igång nu. Vänta inte, kom igång och gör något åt eländet.

Jo, jag saknar en del - Kolingsborg och Debaser. Men jag beundrar dessa entreprenörer som redan funnit andra spännande miljöer för pop, rock och fest. Även om det är med lätt sorg i hjärtat man inser att det inte blir fler svarta fester på Kolingsborg eller fler halvgoda glas vin på mörk uteservering på Debaser...


Slussen i mitt hjärta - du har så många viktiga funktioner för oss som bor och lever här. Hej då gamla ruckel och välkommen till något nytt!

onsdag, juni 27, 2012

Vad tror vi egentligen?

"Om ni inte ägnar varje vaket ögonblick åt att radikalt omvärdera hur världen är beskaffad, om ni inte oavbrutet jobbar på att bryta ner den gamla världsordningens kadaver, då har det varit en bortkastad dag."   /Douglas Coupland: Girlfriend in a Coma För många människor är tron på Gud något som ger säkerhet, visdom och gemenskap. Att känna samhörighet med andra, att ha Gud gemensamt kan ge ro i det kaos som är nuet. Men för vissa är det tvärtom. Gud kan man inte ta på eller bevisa. Det enda sättet att skapa lugn i kaoset är det verkliga nuet. Det som går att peka på och säga att det finns och fungerar. Jag inte på Gud, men beundrar de människor som kan förlita sig på att allt inte är bevisbart, att man genom sin tro accepterar. Men tro är inte rationellt, det är inte logiskt och det är inte konkret. I filmen Tro, Hopp och Kärlek spelar Edward Norton katolsk präst. Han sammanfattar tron på ett intressant sätt. ”Vi människor har valt att förena oss och vi möts i vår församling för att stötta varandra, söka tröst och kärlek. Den gemenskapen kallar vi Gud.” Är Gud något som vi människor har uppfunnit eller har Gud skapat människan? För de som tror är svaret enkelt. Gud skapade människan till sin avbild. För mig som inte tror är svaret det motsatta. Vi har skapat Gud för att sätta namn på en gemenskap större än mänskligheten. Tro borde handla om kärlek, gemenskap, vänskap och samhörighet. Men i så många fall är det inte så. Vilka krig har inte handlat om religion? Hur ofta handlar inte terrorism och fanatism om religion? Att kriga i Guds namn, att döda i Guds namn är så vanligt att det borde skrämma vilken troende eller icke troende som helst. Hur kan man försvara ond bråd död med Gud? Då har ju allt det som Gud borde stå för raderats. Är religion en generationsfråga? Är det de äldre som hänger kvar vid sin tro på Gud? Det enkla svaret skulle vara, ja. Jag hörde att fler ungdomar tror på Britney Spears än på Gud och i Dagens Nyheter redovisades att fler ungdomar känner igen McDonalds-symbolen än korset. Men sen fick jag en uppgift som tyder på det motsatta. Allt fler ungdomar väljer att vara med i ett trossamfund. Världen accelererar och dagarna går allt fortare. Arbetet stjäl vår tid, vänner att träffa, familjen ska umgås. Den där tiden för oss själva finns inte. Samtidigt är villa, vovve, kanelbullar, skogspromenader och lugna hemmakvällar populärare än någonsin. Vi vill ha det skönt, vi vill ha det lugnt, tryggt, vi vill ha det som de hade det förr – när dagarna kändes längre och tiden räckte till. I allt detta finns det också plats för religion. I listan över saker som de äldre generationerna företog sig fanns kyrkobesöket på söndagen. Men det finns så mycket mer att tro på idag. Vissa tror på sig själva, andra tror på budskap i musiken, andra tror på sin favoritförfattare. Icke-globaliseringen är hjärtefrågan för många, medan allt fler tror på en värld utan gränser. Vi tror på marknaden och vi tror på kollektivet. Någon tror på ödet och andra tror inte alls. Gud har blivit en symbol bland många – men han/hon är bland de äldsta och lär hänga med länge än. Någon frågade mig om allt behöver bevisas. Jag svarade ja! Då ombeddes jag att förklara hur universum hänger samman och det kunde jag inte. Någonstans måste vi alla sätta gränsen för vad vi ska tro och inte tro. Jag kan inte tro på Gud, men jag kan acceptera att ingen människa kan bevisa hur vår planet hänger ihop i det stora och oändliga som är universum. Den som är troende accepterar att tro på jungfrufödsel, uppståndelse och den heliga Ande. Jag accepterar det, så länge som de troende faktiskt accepterar oss andra som inte tror.

Choklad är nyttigt = Sant

Om du sitter på jobbet en sen kväll på grund av den där rapporten som måste bli klar till imorgon, när du i själva verket är så trött att du helst vill bunta ihop en hög papper och använda som kudde, eller du är så hungrig att magen fullkomligt vrålar efter något gott. Ät lite choklad. Eller rättare sagt ät mycket choklad. Hur många gånger har man inte läst och hört att man ska äta nyttigt? Grönsaker och frukt brukar ständigt nämnas som det absolut bästa du kan stoppa i dig. Om du fastnat för dessa sundhetstips och bestämt dig för att vara precis så duktig och hälsosam som man vill få dig att vara, ja då ska du äta choklad. Choklad är nämligen en grönsak. Choklad utvinns ur kakaobönan. Bönan kommer från kakaobusken. Bönor är en grönsak. Socker utvinns ur sockerbetor. Betan är en grönsak. Alltså – bönan och sockerbetan är en grönsaker vilket gör att choklad till största del är en grönsak. Om vi sen går vidare får vi konstatera att choklad är lite mer än en grönsak. Den har även andra fantastiskt nyttiga egenskaper. Choklad innehåller också mjölk. Mjölk behövs för att bygga upp skelettet. Särskilt kvinnor uppmanas att inta mycket mjölk för att inte drabbas av skelettsjukdomar på äldre dar. Mjölk är bra för tänderna, vad kan vara enklare än att stoppa i sig lite choklad för att motverka karies? Mjölk innehåller protein som gör dig stark och pigg. Alltså – choklad är bra för hälsan. Russin, körsbär och jordgubbar doppade i choklad räknas till frukter. Frukt ska du äta mycket av och därför bör du äta chokladdoppade frukter så ofta som möjligt och äta så mycket du har lust till. Choklad är också en populär efterrätt vilket gör att choklad är mycket bra mot stress. Se själv: Stressed omvänt blir desserts. Att choklad dessutom innehåller samma substans som utsöndras i kroppen vid förälskelse talar för ett stort chokladintag på arbetsplatsen. Kanske blir du så förälskad i ditt arbete att du glatt skriver rapporter på nätterna.

fredag, oktober 21, 2011

Arbetsvillkor

Har inga direkta problem med LAS faktiskt. Men inser att det kan bli problematiskt i de mindre företagen om man råkar anställa 'fel'. Tycker det är ur det perspektivet man ska närma sig frågan och då se på mer flexibla regler för anställning. Att ha trygga arbetsvillkor är bra. Men självklart ska också små företag känna sig trygga.

En annan sak har jag dock problem med och det är 'tvångsanslutningar' till fackförbund, när facket går in och kräver kollektivavtal för anställda. Jag är helt för att parterna på arbetsmarknaden förhandlar löner och villkor, men parterna kan vara både arbetstagarorganisation med arbetsgivarorganisation OCH arbetstagare med arbetsgivare.

Sänk rätt skatter

Jag håller med Anders Borg i resonemanget att skatten ska fortsätta sänkas men att vi ska sänka rätt skatter. För min del, utifrån mitt perspektiv att allt fler ska kunna leva på egen försörjning, så är det helt rätt att prioritera fortsatta jobbskatteavdraget samt höjd brytpunkt för statlig skatt.

För den som har små marginaler är låg kommunalskatt och jobbskatteavdraget den bästa vägen för mer av egenmakt och frihet i vardagen. Att fler ska kunna stå på egna ben och leva av egen kraft måste vara utgångspunkten för vår politik.

I Stockholm bor de allra flesta som betalar statlig skatt. Det handlar inte om miljonärer utan om vanliga människor med vanliga jobb. Att fortsätta lätta på skattebördan för dessa människor är en bättre prioritering än att sänka skatten för dem som tjänar allra mest.

Jag är ingen anhängare av värnskatt. Den slår hårt mot dem som satsat på utbildning och blir en tröskel för den som siktar på att jobba mer, tjäna mer och utvecklas. Men, den statliga skatten slår mer fel och det är den som ska prioriteras före avskaffad värnskatt.

Om vi fortsätter höja brytpunkten för statlig skatt kommer den så småningom möta värnskatten vilket skapar ett utmärkt tillfälle att slå ihop dessa till en och därmed få bort den ena. Det känns smart!

Jämställdhet på riktigt

För en tid sedan läste jag om ny forskning som pekar på att kvinnor födda på 70-talet kommer dö i stressrelatade sjukdomar i större utsträckning än tidigare generationer. En av anledningarna är att dessa kvinnor jobbar heltid och sen kommer hem och gör ytterligare en heltid hushållsarbete.

Jag vill inte generalisera och säga att det i alla fall är så här, men det är så här och det är ett problem. Jag tror att allt fler hushåll blir jämställda, men inte samtliga. I många fall lever gamla mönster kvar och eftersom jag inte är forskare kommer jag inte spekulera i varför. Däremot har jag en åsikt om detta, jag anser att ett parti som Moderaterna bör kunna ta ställning mot den här ojämställdheten, lyfta frågan och diskutera och ta ställning mot.

Mycket görs som skapar möjligheter för familjer att få mer tid och avlastning i vardagen -jobbskatteavdraget som ger mer i plånboken och mer egenmakt. RUT som kan användas för att frigöra tid och ork för människor efter långa arbetsdagar. Flexibel välfärd som gör att vardagens olika delar kan fogas samman bättre.

Men det finns också saker som inte löses med politiska åtgärder. Fördelningen av hushållsarbetet är en sådan sak. Men även om inte detta kan lösas med politik så måste politiker ha en åsikt. Min åsikt är att jämställdhet ska gälla hemma. Allt annat är fel.

fredag, oktober 14, 2011

Och så det här med flexibilitet

Kanske har du sett i media att Stockholms stad under nästa år ska kartlägga öppettiderna inom förskolan. Anledningen till detta är främst att Stockholms föräldrar ska kunna se hur förskolorna har öppet för att kunna välja den som passar familjen bäst.

Samhället förändras och människor jobbar inte längre på exakt samma sätt som förr, i dag jobbar de flesta heltid, och i takt med att samhället förändras måste också stadens välfärdstjänster till stockholmarna anpassas efter detta.

Det handlar om förutsägbarhet - att stockholmarna från dag till annan kan vara trygga med vad som gäller. Jag tror dessutom att det måste finnas fler förskolor med generösare öppettider för att möta stockholmarnas behov.

Precis som finansborgarrådet Sten Nordin skrev på sin blogg i går : "Jag tycker inte att föräldrar i Stockholm ska behöva lämna jobbet i förtid för att hämta barnen, eller tvingas till semester och tjänstledighet för att förskolan har stängt."

Nu kartlägger vi öppettiderna och därefter redovisar vi resultatet i Jämför service på stockholm.se. Då kan föräldrar se och göra val utifrån de öppettider som passar familjen. Troligen kommer kartläggningen också att leda till att de eventuella fall som förekommer där förskolor inte har öppet som de ska uppdagas. Det finns regler och jag tror att de följs, men det måste säkerställas att de följs så att stockholmarna får den välfärd de betalar skatt för.

Arbetslinje, egenmakt, kvalitet

Egentligen är det ganska enkelt - om människor vill jobba mer så är det positivt. Inte bara för att den enskilde får mer makt i vardagen utan också för att detta skapar kontinuitet på välfärdsområdet där tex äldre stockholmare då oftare får möta samma personal på omsorgsboende eller i hemtjänsten. Arbetslinje, egenmakt och kvalitet. Rätt så moderat tycker jag...

Och när nu Stockholm som en av Sveriges största arbetsgivare ska erbjuda dem på ofrivillig deltid att gå upp till deltid så gör vi just detta utan krav på att små företag ska följa efter. Kommunen kan som stor arbetsgivare organisera sig så att det funkar. Exakt hur detta omvandlas i praktiken kommer nu stadens tjänstmän att se över. Möjligen kommer vissa heltider innebära att man då får jobba i olika enheter för att fylla en heltid. Färre fast anställda ser jag inte som en konsekvens. Däremot ser jag att det till exempel inom äldreomsorgen kan leda till större kontinuitet och kvalitet i arbetet. De äldre kommer i ännu högre grad att kunna få möta samma ansikte bland personalen.

Om människor får större möjligheter till egenförsörjning så minskar skattebördan på annat håll. Det vinner samhället totalt på. Men mest vinner den enskilde som får mer makt över sin tillvaro.

Läs artikel på svd.se om Stockholms stads budget 2012 och om att alla på ofrivillig deltid ska erbjudas heltid.