Hur kan en ledarskribent skriva så?

Idag kan man läsa i Aftonbladet på ledarsidan: Det politiska haveriet runt sjukförsäkringen vittnar inte ­bara om en ruggig människosyn utan också om en sällan skådad regeringsoduglighet.
Hur i hela fridens dar kan en ledarskribent använda sådana ord? Ruggig människosyn? Tror hon på det själv? Personligen tycker jag att oppositionen står för en ruggig politik med socialism och annat - men inte för en endaste sekund tror jag att deras politik beror på en ruggig människosyn. Den beror på att de är socialister och vill ha ett socialistiskt samhälle. Även om mycket i deras politik är fel och även om de vill höja skatten för låginkomsttagare och ta ifrån människor frihet så tror jag att de vill allt detta eftersom det tror att det är rätt och att det är bra för människor.

På samma sätt vill nu Alliansregeringen införa en rehabiliteringskedja för att hjälpa människor från långtidssjukskrivning och tillbaka till arbete. Regeringens avsikt har ju aldrig varit att svårt sjuka ska jobba - avsikten har varit att inte överlåta människor till ett liv med bidragsberoende om det är så att det finns förmåga och kraft att arbeta. Att bli en del av "innanförskapet" istället för att vara hänvisad till utanförskap. Att med denna politik bli anklagad av en ledarskribent för att ha "ruggig människosyn" är ju inte riktigt klokt.

Det enda ruggiga i sammanhanget är att en kompetent ledarskribent använder såna ord - för visst vet väl hon liksom de flesta andra att vi inte har politiker - vare sig i regeringen eller i oppositionen - som har ruggig människosyn? Visst kan man tycka att politiska förslag är ruggiga, men då utifrån aspekten att man inte delar åsikten... Inte för att jag inte tror att det finns människor som vill kalla sig politiker och som faktiskt har ruggig människosyn - men de människorna finns inte i regeringen.

Att använda sådana ord är ovärdigt.

Fy skäms för sånt "skitsnack"

Jag blir fruktansvärt less på att höra S-ledaren Mona Sahlin komma med falska anklagelser mot Alliansregeringen när det gäller sjukförsäkringssystemen. Det handlar ju bara, bara om att försöka skrämma människor utan substans. Som Husmark Pehrsson säger i diskussionen som just nu pågår på Agenda så står ju för det första S bakom det mesta i den här reformen och för det andra så har ju Försäkringskassan själv kunnat visa att det inte alls är så som S säger - att människor kastas ut ur systemen och står utan stöd om man är sjuk.

Det är cyniskt att låta människor hamna i fullständigt utanförskap efter sjukdom genom att utan tidsgräns låta människor bli sjukpensionärer istället för stöd att komma tillbaka till arbete. Det är mänskligt att försöka hjälpa människor tillbaka till arbete efter sjukdom.

Jag blir faktiskt så less och upprörd över att oppositionen kan komma undan med falsarier. Det är ledsamt och plågsamt att lyssna till.

Mmmmmm Moneybrother

Skriver det här med Faddergalan på i bakgrunden. Var nyss ett inslag med Anders Wendin AKA Moneybrother. Fin kille det där. Och fantastiskt artist!
Och så gillar jag hans filosofi om vad som är det bästa stödet för människor i behov av hjälp. Att stötta och lära dem att stötta sig själva med alltifrån att utbilda sig, lära sig räkna och läsa, hantera pengar, förhandla, driva företag och göra affärer.
Eller som Wendin sa "om man ger människor pengar i handen så är ju pengarna slut när man har köpt maten"...

Stå upp för det du gillar

Idag läste jag en krönika i Damernas Värld (nr 14) signerad Rachel Mohlin där hon stod upp för sina matval, val av mat som väldigt många utan vidare skulle dissa. Hon erkände sin kärlek till falukorv, inlagda persikor och hushållsost. Men skrev i sammanhanget ett brinnande försvarstal inför sina matval.
Kom då att tänka på en diskussion från i lördags kväll - då jag och några vänner hamnade i en diskussion om kaffe. Det var latte hit, och machiato dit medan jag tydligt förklarade att det jag gillar allra bäst är klassiskt bryggkaffe. Ett val som (än med glimten i ögat) dissades.
Det är intressant det här, att man tävlar i status kring matvanor likaväl som många tävlar i status i val av kläder, teknikprylar och kunskaper kring litteratur osv osv
Det är rätt konstigt egentligen, vilket fokus man kan lägga vid "rätt saker"...
När jag läste Mohlins text så kom jag att tänka på det här allra mest grundläggande med varför jag brinner för politik. Jo, det handlar om att man ska få tycka precis som man vill, göra precis de val i livet som man vill och helt enkelt leva livet så som det passar en själv bäst. Och att denna frihet ska vara näst intill total så länge du inte kränker andras lika rätt till ett fritt liv.
Och i allt detta ligger också rätten att få välja mat, kläder, böcker, film och prylar efter eget tycke utan att bli "nedskrattad" eller utdömd av andra.
Skäms inte för att du gillar prickig korv på hederlig limpsmörgås. Ät isbergssallad med tomater och gurka om det är favoritsalladen. Koka makaroner och käka dem med ketchup och riven ost om det är det du är sugen på. Strunta i alla matförståsigpåare och hälsogurusar som kommer titta snett på dig. Läs vilken författare du vill, gillar du serietidningar eller mitt livs novell (finns den kvar?) så håll stolt upp tidningen eller boken i tunnelbanan. Ja om du nu åker kollektivt? Och om du åker kollektivt så fortsätt med det, men om du vill köra bil så gör det! Lyssna på dansband, Carola och EMD eller Operamusik. Titta på Paradise Hotell, Ullared och Mammas pojkar! Lyssna inte på pretton som tycker du har dålig smak. För din smak är din smak och det är din rätt att gilla det du vill!
På något sätt blev det så enkelt nu, enkelt att tänka på och förklara varför politik är viktigt. Det här är ett av de viktiga skälen - låt andra leva de liven de vill, ägna dig åt ditt liv och lev så bra och fint du kan och vill!

Jag gillar som sagt bryggkaffe. Tycker att korv med bröd är oslagbart när hungern måste släckas asap. Föredrar smaklösa ostar framför sk finostar. Serverar gärna stekt falukorv och broccoli till mig och sonen och eventuella gäster. Läser gärna chich lit när det finns tid för böcker. Kollar hemskt gärna på IDOL en fredagkväll, väljer ofta en serie som Sex and the City före informativa och viktiga dokumentärer och lyssnar ofta, ofta på reklamradions topplistor...

Alla måste ta ansvar

Med anledning av det faktum att vissa kommuner inte klarar av att ta ansvar för ensamkommande flyktingbarn har jag bara en sak att säga: Skamligt.
Barn som kommer ensamma till Sverige, som i vissa fall flytt från fasor vi inte ens kan föreställa oss, de barnen är allas vårt ansvar. Så som man behandlar sina egna barn, så vill man väl att alla barn ska få ha det? Ett tryggt hem, varm säng, lagad mat och kärlek.
Att redan i steg ett säga till de här barnen att de inte är välkomna till ens kommun, det är inget annat än skamligt. Jag skäms över politiker som agerar så!

Stockholms satsar åtta miljoner extra på arbetet mot hemlöshet

I morse kunde man läsa en helt felaktig artikel i DN som menade att vi drar ner åtta miljoner i arbetet mot hemlöshet - DN hade helt missuppfattat budgeten och inte kunnat göra skillnad på plus och minus. Det som DN nämligen presenterade som en besparing var i själva verket en satsning på åtta miljoner i arbetet mot hemlösheten.
Nu ligger en rättad artikel uppe på dn.se. Tur är väl det...
Bara synd att så många nu fått en helt felaktig bild i dagens tidning. Ser fram emot att se en rättelse också i papperstidningen imorgon.

Nedan saxat ur det pressmeddelande som vi fick skicka ut i förmiddags med anledning av DNs totalt felaktiga artikel:

Som framgår av de två senaste hemlöshetskartläggningarna i Stockholm, minskar hemlösheten något. I budgeten för 2010 satsar Stadshusalliansen ytterligare åtta miljoner på arbetet mot hemlöshet. Med anledning av DN: s missvisande siffror i dagens artikel om budgetdebatten gör socialborgarrådet Ulf Kristersson följande kommentar:

– Antalet hemlösa i Stockholm minskar svagt men gruppen hemlösa förändras: fler unga, fler invandrare, fler EU-medborgare. Härbärgen är ingen långsiktig lösning på hemlöshetsproblematiken. Vi fortsätter den initierade satsningen på unga hemlösa för att inte fler människor ska fastna i långvarig hemlöshet. Vi utvecklar nya metoder för att motivera fler hemlösa till behandling. Vi bygger en hemlöshetsklinik med landstinget och vi tar fram fler försöks- och träningslägenheter för den som kan bo själv igen. I budgeten för 2010 satsar Stadshusalliansen ytterligare åtta miljoner på hemlöshetsarbetet.

Förtroendekapital

Igår presenterade SVT en förtroendemätning där man ställt frågan om vem man hade mest förtroende för - Anders Borg eller Tomas Östros. Förtroende för Anders Borg var väldigt mycket högre än för Östros, både bland egna sympatisörer och bland väljarna i stort.

Likaså erhåller Fredrik Reinfeldt ett betydligt större förtroende än motståndaren Mona Sahlin. Det är stora skillnader i synen på vem man tror kan leda Sverige bäst - till Reinfeldts fördel.

Det blir därför lite märkligt att följa opionssiffror. Jo, skillnaden mellan blocken är inte så stor men det finns en liten liten skillnad fördel oppositionen vilket känns märkligt med tanke på att man inte har förtroende för politikerna. Hur går det ihop?

Halloweenstämman och media

Då var S kongress under Halloweenhelgen avslutad. Finns en hel del att säga om resultatet av kongressen. De som står till vänster tycker att kongressen tog en vänstersväng medan de mer nyanserade sossarna tyckte att de rönte framgång.
Det kanske mest anmärkningsvärda med stämman var ändå medierapporteringen. Allvarligt talat tycker jag det är smått allvarligt att ett oppositionsparti kan få så mycket oemotsagt utrymme som S fått under de här dagarna. Varje dag under kongressen så var nyhetssändningarna till största delen fyllda av rapportering från S - både politiskt och en massa lullull som sjungande exministrar och fnissande politiker som låtsas tycka om varandra.
Det var helt enkelt mycket, mycket rapportering och jag har nog aldrig sett att ett oppositionsparti fått sådant utrymme - lite märkligt är det väl ändå?

Skattehöjningar från vänstern, otippat?

Jaha då har vänsterpartierna i Stockholm presenterat sina budgetförslag och inte helt otippat så präglas förslagen av massiva skattehöjningar. Det här med att stockholmarna ska kunna få behålla sina ihoptjänade slantar är något som inte S, V och MP anser särskilt viktigt.
Att ta ansvar för ekonomin även i sämre tider utan att istället skicka räkningen till stockholmarna är vänsterns svar på alla frågor. Att de sen, ändå och trots skattehöjningar, lyckas med rejäla överbud på nästan samtliga områden i stadens verksamhet är magiskt - fast på ett tragiskt sätt. Det lovas vitt och brett men frågan är vem som i slutänden ska stå för kalaset? Jo, skattebetalarna såklart. Höjer man skatten med 60 öre i en och samma budget så är det väl inte otroligt att det kommer mer därefter...
Lägger vi sen till skattepolitiken som förs av S, MP och V på riksnivå så väntar en skattechock utan dess like för stockholmarna. I slutänden handlar det om att en sjuksköterska kommer att förlora närmare en hel månadslön efter skatt. Det är mycket pengar som vänstern vill kalla in - pengar som gör att många familjer blir tvungna att spara in på familjens utgifter. Kan alla familjer det? Troligen inte.

Stockholms finansborgarråd Sten Nordin kommenterade budgetarna med följande: "För några veckor sedan presenterade vi Stadshusalliansens förslag till budget för 20120 och trots att budgeten präglades av de bistrare ekonomiska tider som råder till följd av den globala finanskrisen så kunde vi ändå presentera fortsatt hög kvalitet inom skola, förskola och omsorg utan att för den skull höja skatten. Detta genom att vi tar långsiktigt ansvar för Stockholms ekonomi och genom att vårda de skattepengar som stockholmarna betalar. För Socialdemokraterna och de övriga vänsterpartierna verkar skattehöjningar vara något av ett självändamål. Nu är det hög tid att dessa partier motiverar för stockholmarna varför de ständigt vill höja skatten och varför en normal Stockholmsfamilj ska betala 3 000 kronor mer årligen i vänsteroppositionens skattjakt".

Kan bara hålla med Sten - var går gränsen? När tar det stopp för hur mycket skatter kan höjas? Finns det ens något stopp eller ska det bara fortsätta och fortsätta?

Jag kandiderar till riksdagen för Moderaterna i Stockholms stad - besök gärna min provvals sida här

Politisk klåfingrighet utan dess like

Vad är det som gör att Socialdemokraterna tycker att de har rätt att ännu mer inskränka människors liv? Vem ger dem rätt att bestämma hur människor ska planera sin tillvaro? När blev det okej att politiker ska styra hur en familj ska leva sitt liv tillsammans? Nu blossar diskussionen upp om föräldraförsäkringen igen. Socialdemokraternas kvinnoförbund vill lagstifta om att de 13 månaderna ska delas upp på så sätt att mamman har 5 månader, pappan fem och de övriga tre får man styra fritt. Partiledningen vill "bara" utöka med ytterligare en pappamånad...
Hela den här inskränkningen i föräldraförsäkringen är fel. Om det är 13 månader som är de månader en familj har att fördela så finns det ingen annan, ingen annan än just den aktuella familjen som ska avgöra hur fördelningen ska se ut. Allt annat är så fel. Mitt politiska mål är största möjliga frihet för människor att själva utforma sina liv. Om jag får förtroendet att bli riksdagsledamot för Moderaterna i Stockholms stad så blir det här en av de frågor som jag vill driva. Varför? Jo, för jag är så trött på politisk klåfingrighet. Men framförallt är jag trött på att vissa politiker tror att de vet bättre än andra hur livet borde vara. Jag tror att jag vet bäst hur mitt liv blir bra. På samma sätt vill jag ge andra rätten att leva sina liv så som de vill. Inte som jag eller någon annan tycker!