Förtroendekapital

Igår presenterade SVT en förtroendemätning där man ställt frågan om vem man hade mest förtroende för - Anders Borg eller Tomas Östros. Förtroende för Anders Borg var väldigt mycket högre än för Östros, både bland egna sympatisörer och bland väljarna i stort.

Likaså erhåller Fredrik Reinfeldt ett betydligt större förtroende än motståndaren Mona Sahlin. Det är stora skillnader i synen på vem man tror kan leda Sverige bäst - till Reinfeldts fördel.

Det blir därför lite märkligt att följa opionssiffror. Jo, skillnaden mellan blocken är inte så stor men det finns en liten liten skillnad fördel oppositionen vilket känns märkligt med tanke på att man inte har förtroende för politikerna. Hur går det ihop?

Halloweenstämman och media

Då var S kongress under Halloweenhelgen avslutad. Finns en hel del att säga om resultatet av kongressen. De som står till vänster tycker att kongressen tog en vänstersväng medan de mer nyanserade sossarna tyckte att de rönte framgång.
Det kanske mest anmärkningsvärda med stämman var ändå medierapporteringen. Allvarligt talat tycker jag det är smått allvarligt att ett oppositionsparti kan få så mycket oemotsagt utrymme som S fått under de här dagarna. Varje dag under kongressen så var nyhetssändningarna till största delen fyllda av rapportering från S - både politiskt och en massa lullull som sjungande exministrar och fnissande politiker som låtsas tycka om varandra.
Det var helt enkelt mycket, mycket rapportering och jag har nog aldrig sett att ett oppositionsparti fått sådant utrymme - lite märkligt är det väl ändå?

Skattehöjningar från vänstern, otippat?

Jaha då har vänsterpartierna i Stockholm presenterat sina budgetförslag och inte helt otippat så präglas förslagen av massiva skattehöjningar. Det här med att stockholmarna ska kunna få behålla sina ihoptjänade slantar är något som inte S, V och MP anser särskilt viktigt.
Att ta ansvar för ekonomin även i sämre tider utan att istället skicka räkningen till stockholmarna är vänsterns svar på alla frågor. Att de sen, ändå och trots skattehöjningar, lyckas med rejäla överbud på nästan samtliga områden i stadens verksamhet är magiskt - fast på ett tragiskt sätt. Det lovas vitt och brett men frågan är vem som i slutänden ska stå för kalaset? Jo, skattebetalarna såklart. Höjer man skatten med 60 öre i en och samma budget så är det väl inte otroligt att det kommer mer därefter...
Lägger vi sen till skattepolitiken som förs av S, MP och V på riksnivå så väntar en skattechock utan dess like för stockholmarna. I slutänden handlar det om att en sjuksköterska kommer att förlora närmare en hel månadslön efter skatt. Det är mycket pengar som vänstern vill kalla in - pengar som gör att många familjer blir tvungna att spara in på familjens utgifter. Kan alla familjer det? Troligen inte.

Stockholms finansborgarråd Sten Nordin kommenterade budgetarna med följande: "För några veckor sedan presenterade vi Stadshusalliansens förslag till budget för 20120 och trots att budgeten präglades av de bistrare ekonomiska tider som råder till följd av den globala finanskrisen så kunde vi ändå presentera fortsatt hög kvalitet inom skola, förskola och omsorg utan att för den skull höja skatten. Detta genom att vi tar långsiktigt ansvar för Stockholms ekonomi och genom att vårda de skattepengar som stockholmarna betalar. För Socialdemokraterna och de övriga vänsterpartierna verkar skattehöjningar vara något av ett självändamål. Nu är det hög tid att dessa partier motiverar för stockholmarna varför de ständigt vill höja skatten och varför en normal Stockholmsfamilj ska betala 3 000 kronor mer årligen i vänsteroppositionens skattjakt".

Kan bara hålla med Sten - var går gränsen? När tar det stopp för hur mycket skatter kan höjas? Finns det ens något stopp eller ska det bara fortsätta och fortsätta?

Jag kandiderar till riksdagen för Moderaterna i Stockholms stad - besök gärna min provvals sida här

Politisk klåfingrighet utan dess like

Vad är det som gör att Socialdemokraterna tycker att de har rätt att ännu mer inskränka människors liv? Vem ger dem rätt att bestämma hur människor ska planera sin tillvaro? När blev det okej att politiker ska styra hur en familj ska leva sitt liv tillsammans? Nu blossar diskussionen upp om föräldraförsäkringen igen. Socialdemokraternas kvinnoförbund vill lagstifta om att de 13 månaderna ska delas upp på så sätt att mamman har 5 månader, pappan fem och de övriga tre får man styra fritt. Partiledningen vill "bara" utöka med ytterligare en pappamånad...
Hela den här inskränkningen i föräldraförsäkringen är fel. Om det är 13 månader som är de månader en familj har att fördela så finns det ingen annan, ingen annan än just den aktuella familjen som ska avgöra hur fördelningen ska se ut. Allt annat är så fel. Mitt politiska mål är största möjliga frihet för människor att själva utforma sina liv. Om jag får förtroendet att bli riksdagsledamot för Moderaterna i Stockholms stad så blir det här en av de frågor som jag vill driva. Varför? Jo, för jag är så trött på politisk klåfingrighet. Men framförallt är jag trött på att vissa politiker tror att de vet bättre än andra hur livet borde vara. Jag tror att jag vet bäst hur mitt liv blir bra. På samma sätt vill jag ge andra rätten att leva sina liv så som de vill. Inte som jag eller någon annan tycker!

Några politiska prioriteringar

Den 27 oktober inleds det moderata provvalet där medlemmarna kan vara med och påverka hur listorna ska se ut inför valet till kommun, landsting och riksdag. Jag kandiderar till riksdagen för Moderaterna i Stockholms stad. Här följer några tankar kring några av de frågor jag vill driva.

Stockholm är fantastiskt. Sen jag flyttade hit 1997 har jag för varje år lärt mig att uppskatta staden mer och mer och jag har kommit till slutsatsen att det är här jag vill bo och verka. Stockholm växer snabbt – många, just nu över 800 000 människor vill bo här. Det är positivt för Stockholm och bra för Sverige. Vi politiker har ett ansvar att skapa förutsättningar för bättre företagsklimat och fler jobb, god välfärdsservice, bostadsbyggande, fungerande vägnät och modern, miljövänlig kollektivtrafik. Många beslut kring Stockholms utveckling sker lokalt, men mycket beslutas nationellt. Jag tycker att Stockholm förtjänar en stark röst i riksdagen.

Jag arbetar hos finansborgarrådet Sten Nordin på Stockholms stad men är ursprungligen en tjej från landet i Östergötland. Jag förstår att politik inte handlar om att endast fokusera på huvudstaden, men vet samtidigt att om det går bra för Stockholm så ger det positiva avtryck i hela landet. Stockholmsregionen har under de senaste decennierna varit den region i Sverige som ökat mest i tillväxt, sysselsättning och produktivitet. Som det är nu anser jag att frågor om storstadens utveckling kommer bort på vägen och det vill jag ändra på.

Några exempel:
- Genom utjämningssystemet får Stockholm betala stora summor till andra storstäder som Malmö och Göteborg. Ju bättre det går för Stockholm desto mer får vi betala vidare till andra – detta hämmar Stockholms tillväxt och tar pengar från välfärdssatsningar och skattesänkningar och måste förändras.
- För alla dem som vill bo i Stockholm behövs bostäder. Dagens byggnormer hämmar byggandet och gör det svårt att bygga billiga bostäder åt till exempel ungdomar och studenter – detta måste förändras.
- Stockholms ungdomar har ett stort intresse av att starta företag och därför måste det bli enklare att driva företag. Inför ett grundavdrag på de första intjänade kronorna i företaget så att det blir möjligt att tjäna pengar på företaget. Sänk eller ta bort arbetsgivaravgiften för nystartade företag så att möjligheterna att anställa ökar.
- Fortsätt att sänka skatterna på arbete så att stockholmarna får större ekonomisk frihet. Avskaffa den statliga inkomstskatten som till stor del drabbar stockholmare och förändra expertskatten så att Stockholm kan locka hit de experter som behövs i våra kunskapsintensiva företag.
- Låt fastighetsavgiften bli en kommunal angelägenhet där storleken på avgiften bestäms av kommunen själv. Det är kommunen bygger gator till bostaden och som ser till att finns välfärdsverksamheter i bostadens närhet. Stockholmarna kan via kommunvalet påverka hur fastighetsavgiften ska se ut.

Det här är bara några av de frågor där det måste fattas beslut nationellt och som i allra högsta grad påverkar hur Stockholm kan fortsätta att utvecklas. Om jag får Ditt stöd så vill jag vara en stark röst för Stockholm i riksdagen.

Budgettider och utjämning

Igår presenterades budgeten för Stockholms stad för 2010. Vid presentationen använde Sten Nordin orden, trygghet, stabilitet och förutsägbarhet som beskrivning av budgeten.
Jag tror de allra flesta stockholmare uppskattar att man är rädd om deras pengar och använder dem till rätt saker som att även i svårare ekonomiska tider värna skola och omsorg. Det är det som trygghet, stabilitet och förutsägbarhet handlar om.
Sen är det ett problem att Stockholm får pytsa in så mycket till utjämningsskatten - hade det inte varit för det så hade det säkert funnits utrymme för skattesänkning. Stockholm har liksom övriga landet drabbats av vikande skatteunderlag som följd av global finanskris och lågkonjunktur. Men det går fortfarande bättre för Stockholm än övriga landet - vi har lägra arbetslöshet och en ökande sysselsättning. Detta gör då att Stockholm får betala flera miljoner till utjämningssystemet - pengar som självklart skulle behövas i Stockholm - både i stadens verksamheter och som jag tycker för att kunna fortsätta sänka skatten.
Jag hoppas att utredningen om utjämningssystemet kommer fram till en ny slutsats om hur systemet ska se ut. Självklart finns det något relevant i att stötta varandra, att stötta glesbygd till exempel - men jag anser inte att stockholmarna ska behöva efterskänka stora summor till exempelvis andra större städer som Göteborg och Malmö - och så är det faktiskt i nuvarande system...

Politik och kultur

En ny bok går igenom vilken kultur som spisas av politiker i tex Stockholm. Mycket underhållande läsning...
Till DN på stan

Får mig att fundera på vad jag själv skulle svara på de olika frågorna. Det är nästan för svårt, det går typ inte... Men jag gör ett försök.

Bästa bok: Olika från dag till dag men dessa gillar jag skarpt - Allt för min syster av Jodie Picoult och Vampyrböckerna av Ann Rice samt när jag vill snabbkonsumera väljer jag deckare av Harlan Cobain
Bästa film: När jag vill gråta är Kramer mot Kramer samt Mitt Afrika säkra kort, när jag vill skratta kan jag plocka fram Bridget Jones och i övrigt gillar jag drama och spänning som Zodiac och Nyckeln till frihet. Och vill jag ha ögongodis är en stund med Gladiator eller Höstlegender att föredra.
Bästa pjäs: Ingen aning, en midsommarnattsdröm är den jag kommer på för stunden att jag uppskattat mest.
Bästa musik: Jisses, dagsformen avgör men Depeche Mode får bli mitt band om jag måste välja. På Spotifylistan just nu tex dessa: Samson-Regina Spektor, Empire State of mind-Jay z samt det mesta med Erik Hassle.
Musik på svenska: Ulf Lundell är en absolut favorit och så Håkan Hellström för hans texter som så ofta är skrivna så som man själv tänker och pratar och Anders Wendin (som jag egentligen gillar mest på engelska...)

Och så något om utveckling

Det är tråkigt att konstatera att det finns vissa människor som verkligen tycker att saker och ting var bättre förr. Som är emot utveckling och som vill - om inte vrida klockan tillbaka - så åtminstone stanna upp här och nu.
Det kan handla om alltifrån att man inte vill att Stockholm ska växa mer och därför säga nej till bostadsbyggande, vägar och spår - till att motsäga sig teknisk utveckling och globalisering.
Igår kväll var jag hos goda vänner på middag och fotboll. Vi åt fantastisk mat och flera av ingredienserna hade absolut inte funnits utan den sköna, öppna värld som vi lever i och där vi faktiskt bejakar det "tidigare okända".
Vi tittade på fotboll på en vacker, stor plasma-TV - TV-teknik som inte varit möjlig om någon fått rätt i att vi hade den bästa TV:n man kan ha för sådär tio år sen och därmed förhindrat utvecklingen.
Efter den dystra fotbollen spelade vi Guitar Hero - oj va roligt det var. Men ack, om vissa fått bestämma så hade väl de prylarna varit klassade som helt onödiga och en dum inverkan på tillvaron.
När vi inte orkade med fler Guitar Hero-dueller så lyssnade vi på massor av bra musik. Nej inte på radio, nej inte på CD utan självklart via Spotify. Modern teknik med framtidsinriktade personer bakom "spakarna" som möjliggjort "all världens musik" rakt ner i datorn för oss alla.
Jag vet, jag gör det lätt för mig med det här inlägget - men faktum är att många tycker att det var bättre förr. Att världen är på väg mot kaos, att vi tillverkar för mycket prylar och att vi konsumerar och lever på lånad tid av moder jord.
Jag menar att det är fel - för en tid sen var jag också och hörde ett härligt föredrag av två killar som skrivit en fantastisk bok Flyt!
Förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet - författarna Theodor Paues och Fabian Wallen visar på ett underhållande sätt hur mycket bättre livet har blivit för oss sen 70-talet. Jag vill rekommendera boken och också påminna alla pessimister om att tiden inte står still, tiden går inte att vrida tillbaka och om tio år kommer vi ha ännu mer coola prylar, god mat och häftiga möten.

Om människor

I helgen har jag funderat mycket på människor. En förmån med att arbeta politiskt är att man träffar så otroligt mycket intressanta personer. Väldigt många av dem jag kallar mina närmaste och bästa vänner är personer som jag träffat tack vare politiken. Därmed inte sagt att alla är Moderater (även om många är det då...). När jag tänker på dem som står mig nära så undrar jag hur många av dem som funnits i mitt liv om jag inte valt att ägna så gott som all ledig tid/samt arbetstid genom åren på MUF och Moderaterna. Jag inser att jag ska vara väldigt tacksam för de vänner jag fått.

Men så har jag tänkt på det här med människor i helgen, hur man går in öppet i nya relationer och möten med personer och vad detta kan ge. Jag försöker alltid att ha ett öppet sinne och inte på förväg bestämma mig för om en person är "något för mig eller inte". Jag vägrar vara en person som inte ger en chans till nya människor att presentera sig för vem de är när vi möts. Och jag är själv väldigt öppen och spontan mot dem jag träffar.

Men nu har jag ändå då tänkt en hel del och samtidigt som många möten gett så otroligt mycket glädje så är det bara att inse att det ryms en hel del besvikelse också i mötet med nya... Mitt liv har genomgått en tämligen stor förändring det senaste året och på den här resan har jag träffat på både gott och ont. Tänker inte gå in på detaljer eftersom jag verkligen inte vill att någon ska kunna härleda denna text vidare till någon speciell person. Men några saker slår mig:
- Vad är det som gör att vissa har så svårt för att vara uppriktiga, ärliga och raka?
- Vad är det som gör att vissa inte är beredda att ge andra en ärlig chans?
- Varför möter jag så mycket fördomar bland människor? Det är ju ändå 2009 i landet Sverige - har vi verkligen inte kommit längre?

Jag kommer inte sluta vara öppen för möten med människor. Livet blir så mycket fattigare om man stänger dörren för nya kontakter (och jag vet vad jag talar om eftersom jag gått igenom två perioder i livet då jag inte orkade träffa en endaste ny person). Och jag ska försöka att inte bli besviken när människor inte lever upp till det som man trodde att de var och stod för. Och jag ska fortsätta att arbeta för att motverka fördomar och trångsynthet - både genom politiskt engagemang och genom att aldrig vika för en diskussion.

Och jag glädjer mig i stunden över de gamla och nya personer som finns i mitt liv och förgyller det!