Och så något om utveckling
Det är tråkigt att konstatera att det finns vissa människor som verkligen tycker att saker och ting var bättre förr. Som är emot utveckling och som vill - om inte vrida klockan tillbaka - så åtminstone stanna upp här och nu.
Det kan handla om alltifrån att man inte vill att Stockholm ska växa mer och därför säga nej till bostadsbyggande, vägar och spår - till att motsäga sig teknisk utveckling och globalisering.
Igår kväll var jag hos goda vänner på middag och fotboll. Vi åt fantastisk mat och flera av ingredienserna hade absolut inte funnits utan den sköna, öppna värld som vi lever i och där vi faktiskt bejakar det "tidigare okända".
Vi tittade på fotboll på en vacker, stor plasma-TV - TV-teknik som inte varit möjlig om någon fått rätt i att vi hade den bästa TV:n man kan ha för sådär tio år sen och därmed förhindrat utvecklingen.
Efter den dystra fotbollen spelade vi Guitar Hero - oj va roligt det var. Men ack, om vissa fått bestämma så hade väl de prylarna varit klassade som helt onödiga och en dum inverkan på tillvaron.
När vi inte orkade med fler Guitar Hero-dueller så lyssnade vi på massor av bra musik. Nej inte på radio, nej inte på CD utan självklart via Spotify. Modern teknik med framtidsinriktade personer bakom "spakarna" som möjliggjort "all världens musik" rakt ner i datorn för oss alla.
Jag vet, jag gör det lätt för mig med det här inlägget - men faktum är att många tycker att det var bättre förr. Att världen är på väg mot kaos, att vi tillverkar för mycket prylar och att vi konsumerar och lever på lånad tid av moder jord.
Jag menar att det är fel - för en tid sen var jag också och hörde ett härligt föredrag av två killar som skrivit en fantastisk bok Flyt!
Förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet - författarna Theodor Paues och Fabian Wallen visar på ett underhållande sätt hur mycket bättre livet har blivit för oss sen 70-talet. Jag vill rekommendera boken och också påminna alla pessimister om att tiden inte står still, tiden går inte att vrida tillbaka och om tio år kommer vi ha ännu mer coola prylar, god mat och häftiga möten.
Det kan handla om alltifrån att man inte vill att Stockholm ska växa mer och därför säga nej till bostadsbyggande, vägar och spår - till att motsäga sig teknisk utveckling och globalisering.
Igår kväll var jag hos goda vänner på middag och fotboll. Vi åt fantastisk mat och flera av ingredienserna hade absolut inte funnits utan den sköna, öppna värld som vi lever i och där vi faktiskt bejakar det "tidigare okända".
Vi tittade på fotboll på en vacker, stor plasma-TV - TV-teknik som inte varit möjlig om någon fått rätt i att vi hade den bästa TV:n man kan ha för sådär tio år sen och därmed förhindrat utvecklingen.
Efter den dystra fotbollen spelade vi Guitar Hero - oj va roligt det var. Men ack, om vissa fått bestämma så hade väl de prylarna varit klassade som helt onödiga och en dum inverkan på tillvaron.
När vi inte orkade med fler Guitar Hero-dueller så lyssnade vi på massor av bra musik. Nej inte på radio, nej inte på CD utan självklart via Spotify. Modern teknik med framtidsinriktade personer bakom "spakarna" som möjliggjort "all världens musik" rakt ner i datorn för oss alla.
Jag vet, jag gör det lätt för mig med det här inlägget - men faktum är att många tycker att det var bättre förr. Att världen är på väg mot kaos, att vi tillverkar för mycket prylar och att vi konsumerar och lever på lånad tid av moder jord.
Jag menar att det är fel - för en tid sen var jag också och hörde ett härligt föredrag av två killar som skrivit en fantastisk bok Flyt!
Förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet - författarna Theodor Paues och Fabian Wallen visar på ett underhållande sätt hur mycket bättre livet har blivit för oss sen 70-talet. Jag vill rekommendera boken och också påminna alla pessimister om att tiden inte står still, tiden går inte att vrida tillbaka och om tio år kommer vi ha ännu mer coola prylar, god mat och häftiga möten.
Comments
Jag ser alla dessa saker och funderar hur lång levandstid de har innan de hamnar spruckna i sophinken eller på myrornas.
jag tänker på människor som William Kamkwambe vars familj inte hade råd att låta honom fortsätta i skolan och som mitt i svält i misär gick till bibblan, studerade diagram om hur elektricitet fungerade och byggde ett vindkraftverk till familjen så att de kunde använda glödlampor därhemma.
Kommer nästa generation köpa masstillverkade prylar från Afrika istället för Asien?
För det är väl det enda i vår hysteriska pryl-konsumism som jag ser som ngt positivt - att ngn faktiskt tjänar sitt magra levebröd i en dånande och dammig fabrik i Kina med att klistra jultomteskägg på bulliga ljusstakar.