Stockholms satsar åtta miljoner extra på arbetet mot hemlöshet
I morse kunde man läsa en helt felaktig artikel i DN som menade att vi drar ner åtta miljoner i arbetet mot hemlöshet - DN hade helt missuppfattat budgeten och inte kunnat göra skillnad på plus och minus. Det som DN nämligen presenterade som en besparing var i själva verket en satsning på åtta miljoner i arbetet mot hemlösheten.
Nu ligger en rättad artikel uppe på dn.se. Tur är väl det...
Bara synd att så många nu fått en helt felaktig bild i dagens tidning. Ser fram emot att se en rättelse också i papperstidningen imorgon.
Nedan saxat ur det pressmeddelande som vi fick skicka ut i förmiddags med anledning av DNs totalt felaktiga artikel:
Som framgår av de två senaste hemlöshetskartläggningarna i Stockholm, minskar hemlösheten något. I budgeten för 2010 satsar Stadshusalliansen ytterligare åtta miljoner på arbetet mot hemlöshet. Med anledning av DN: s missvisande siffror i dagens artikel om budgetdebatten gör socialborgarrådet Ulf Kristersson följande kommentar:
– Antalet hemlösa i Stockholm minskar svagt men gruppen hemlösa förändras: fler unga, fler invandrare, fler EU-medborgare. Härbärgen är ingen långsiktig lösning på hemlöshetsproblematiken. Vi fortsätter den initierade satsningen på unga hemlösa för att inte fler människor ska fastna i långvarig hemlöshet. Vi utvecklar nya metoder för att motivera fler hemlösa till behandling. Vi bygger en hemlöshetsklinik med landstinget och vi tar fram fler försöks- och träningslägenheter för den som kan bo själv igen. I budgeten för 2010 satsar Stadshusalliansen ytterligare åtta miljoner på hemlöshetsarbetet.
Nu ligger en rättad artikel uppe på dn.se. Tur är väl det...
Bara synd att så många nu fått en helt felaktig bild i dagens tidning. Ser fram emot att se en rättelse också i papperstidningen imorgon.
Nedan saxat ur det pressmeddelande som vi fick skicka ut i förmiddags med anledning av DNs totalt felaktiga artikel:
Som framgår av de två senaste hemlöshetskartläggningarna i Stockholm, minskar hemlösheten något. I budgeten för 2010 satsar Stadshusalliansen ytterligare åtta miljoner på arbetet mot hemlöshet. Med anledning av DN: s missvisande siffror i dagens artikel om budgetdebatten gör socialborgarrådet Ulf Kristersson följande kommentar:
– Antalet hemlösa i Stockholm minskar svagt men gruppen hemlösa förändras: fler unga, fler invandrare, fler EU-medborgare. Härbärgen är ingen långsiktig lösning på hemlöshetsproblematiken. Vi fortsätter den initierade satsningen på unga hemlösa för att inte fler människor ska fastna i långvarig hemlöshet. Vi utvecklar nya metoder för att motivera fler hemlösa till behandling. Vi bygger en hemlöshetsklinik med landstinget och vi tar fram fler försöks- och träningslägenheter för den som kan bo själv igen. I budgeten för 2010 satsar Stadshusalliansen ytterligare åtta miljoner på hemlöshetsarbetet.
Comments
Och välviljans klocka tickar…. Men i grunden händer ingenting! Men den rubrik du och Ulf Kristersson använder er utav är mer sann än ni själva säkert förstår. Det ska satsas 8 miljoner och med dessa föra människor mot hemlöshet och cementera den hos frivilligorganisationerna.
Bara i Stockholm har det i år, utifrån vad jag fått veta, dött minst ett tiotal av de vi vanligtvis förknippar med riktigt ”hemlösa”. En definition som det visserligen är ganska svårt att få grepp om. När en ”hemlös” exempelvis placeras in i en bostadspolitisk åtgärd så plockar man ut den människan från en statistik och placerar in den i en annan.
Enligt socialstyrelsens definition är den officiella siffran: 17 800 ”hemlösa”. Siffror som bara bygger på de individer som har varit i kontakt med socialtjänsten eller någon frivilligorganisation.
Enligt samma definition menar Sven Bergenstråle (bostadsforskare) att det faktiska antalet snarare är c:a 400 000. Han har då även räknat in de som inte söker hjälp hos socialtjänst eller frivilligorganisation. Det är inte så svårt att förstå att det sker en uppdelning av människor. De som syns och de som inte syns enligt vissa beräkningar.
Det finns en magisk tremånadersgräns där du övergår från att vara ”hemlös” till att bli ”bostadslös”. Varför då? Varför just tre månader?
Alla de runt 46 000 ensamstående unga föräldrar med barn. De som tvingas bo under otrygga förhållanden i andrahandskontrakt och hos vänner. Varför räknas inte de som ”hemlösa” Varför är det så viktigt att kalla de för ”bostadslösa"
Tänk om vi dessutom skulle räkna in alla som har ett andrahandskontrakt, ett som löper över tre månader, de som bor hos vänner, hos sina föräldrar.
Av någon anledning finns de här människorna inte ens i närheten av det som vi vanligtvis ser som ett ”hemlöshetsproblem” För att definieras som hemlös måste du bära skammen. Du måste söka hjälp av de som för statistik.
I socialtjänstlagen är ”självvalsprincipen” inskriven. Den gör dig ansvarig för hur din bostadssituation skall definieras: Antingen som ett bostadspolitiskt problem eller som ett socialt sådant. De flesta upplever både skam och förnedring av det bemötande de får hos socialtjänsten. Plötsligt ska du svara på saker som inte har någon som helst relevans till att du saknar ett hem. Hela din och din familjs historia rannsakas . Hamnar du en gång i klorna på de tjänstemän som sitter där för att ”hjälpa” dig så riskerar du att inte komma ur deras grepp. Börjar du trilskas kan det dessutom hända att dina barn placeras på fosterhem.
Detta är så ofattbart för människor som inte har råkat ut för det att den som en gång närmat sig denna osynliga gräns inte sällan märks för livet. Men så länge du håller dig borta därifrån kommer du aldrig heller att sammanblandas med denna grupp. Den grupp som det söks pengar på. Den grupp som stigmatiseras. Det vill säga de som vi tycker så fruktansvärt synd om.
Vårt lands ”fattiga”
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa