Skattefunderingar

Här på jobbet i stadshuset/Finansroteln så ägnas väldigt många luncher åt politiska diskussioner - de börjar ofta i något dagsaktuellt men flyter fort iväg och blir riktigt intressanta när ideologi, principer och personliga ställningstaganden ventileras. En fråga som ofta diskuteras är skatt vilket väl inte är så konstigt i och för sig.
Skatt är något som berör de allra flesta av oss och också något som alla för eller senare blir personligen medvetna om... För vissa är skattepåhälsningen mindre än vad den är för andra men den påverkar ändå de flesta av oss.
Mycket under den här mandatperioden med Alliansregeringen har varit positivt när det gäller skatt. Jobbskatteavdraget som gett låg- och medelinkomsttagare mer frihet och rådighet över den egna vardagen och fastighetsskatten som förvandlats från en straffskatt till en förutsägbar fastighetsavgift.
Men det finns så mycket kvar att göra, värnskatt och expertskatt är två skatter som jag vill driva mot avveckling. Båda är direkt Stockholmsfientliga och slår hårt mot både tillväxt och företagens förmåga att knyta till sig "the best of the best".
Jag kommer återkomma med fler skatter som jag vill förändra eller ta bort men det som jag främst ville belysa nu är skatten som fenomen. Allt för ofta handlar skattediskussionerna om storleken på skatten och allt för sällan handlar det om att det faktiskt är någons inkomst/pengar som utgör skatten. Jag skulle vilja väcka en diskussion om rätten till skatt och rätten till den enskilde att behålla mer av sina intjänade kronor. För det får aldrig bli så att den enskilde ska vara svaret tvungen - det är politiken som samlar in pengarna som i varje läge måste motivera varför man gör detta. Förklara vart pengarna skall gå och varför det är viktigt.
En sådan diskussion om skatter vore vitalt och bra och skulle kanske kunna öka medvetenheten hos fler människor om vårt skattesystem och dess volym.