Om tal och sånt...
Har ägnat lite tid åt att fundera kring partiledarnas tal i Almedalen. Anledningen var att jag först inte kunde bestämma mig för om jag gillade Reinfeldts tal eller inte. Detta då fokus var väldigt mycket på internationella korrar och det faktum att Sverige just nu innehar ordförandeskapet i EU. Ur den aspekten var talet väldigt, väldigt bra, men ur aspekten Sverige och inrikespolitik mer fattigt.
Jag tycker att tillfällen då så många moderater och andra intresserade samlas är ett tillfälle då man måste skicka några signaler om det som händer i Sverige. Och visst kom signalerna om återhållsamhet, svårare tider, stramare ekonomiska ramar och ansvar - så långt gott. Men jag saknade något som kunde elda upp engagemanget.
Läste någon ledare idag om att vänstertrekanten kan få ett försprång i höst inför nästa års val då allianspartierna/ministrarna har fullt upp med ordförandeskapet i EU. Det bekymrar mig, men å andra sidan kan det också bli ett bra tillfälle för andra alliansföreträdare att kommunicera, visa sig, prata om idéer för framtiden och vässa kampanjorganisationen inför valrörelsen.
Oj det kom jag bort från ämnet som var partiledarnas tal. Hägglunds tal var intressant, Peter Erikssons tal var pinsamt - det är inte okej med långa långa konstpauser då man förväntar sig att folk ska skratta fast de inte gör det...., Ohly orkade jag inte ens lyssna på eftersom jag inte förväntar mig något från en vänsterpartist, Björklund sa det jag förväntade mig, Maud Olofsson kunde gärna få levererat något mer för småföretagarna och Mona Sahlin hade chansen att måla upp sitt partis visioner - en chans som hon inte tog. Trist för oss som vill driva opposition mot oppositionen...
Jag tycker att tillfällen då så många moderater och andra intresserade samlas är ett tillfälle då man måste skicka några signaler om det som händer i Sverige. Och visst kom signalerna om återhållsamhet, svårare tider, stramare ekonomiska ramar och ansvar - så långt gott. Men jag saknade något som kunde elda upp engagemanget.
Läste någon ledare idag om att vänstertrekanten kan få ett försprång i höst inför nästa års val då allianspartierna/ministrarna har fullt upp med ordförandeskapet i EU. Det bekymrar mig, men å andra sidan kan det också bli ett bra tillfälle för andra alliansföreträdare att kommunicera, visa sig, prata om idéer för framtiden och vässa kampanjorganisationen inför valrörelsen.
Oj det kom jag bort från ämnet som var partiledarnas tal. Hägglunds tal var intressant, Peter Erikssons tal var pinsamt - det är inte okej med långa långa konstpauser då man förväntar sig att folk ska skratta fast de inte gör det...., Ohly orkade jag inte ens lyssna på eftersom jag inte förväntar mig något från en vänsterpartist, Björklund sa det jag förväntade mig, Maud Olofsson kunde gärna få levererat något mer för småföretagarna och Mona Sahlin hade chansen att måla upp sitt partis visioner - en chans som hon inte tog. Trist för oss som vill driva opposition mot oppositionen...
Comments