Sa Josefsson så?
Ikväll var det ännu ett osannolikt avsnitt av Debatt. Det är bra med diskussionsprogram och det är bra att belysa viktiga frågor - ikväll om vad för mat vi serverar våra äldre. Men osannolikt för att programmet är så rörigt där folk springer runt och pratar i munnen på varandra.
Men sen var det en person som sa en klok sak, och det var faktiskt programledaren Josefsson själv som sa det "men är det ändå inte så att inte allt kan lösas politiskt utan att vi faktiskt själva också har ett ansvar för våra gamla mamma och pappa?"
Precis så är det ju. Även om jag faktiskt tycker att maten måste vara kanon till äldre och det måste alla kommuner klara av att leverera - är det inte så att det finns massor med kockar som man kunde anställa för att coacha dem som lagar mat till våra äldre?
Men som sagt, trots detta, så är det också så att ett samhälle som vårt där vi lämpar över (nästan) hela ansvaret för våra äldre på någon annan inte fungerar i det långa loppet. Vi måste ta vårt eget personliga ansvar för våra nära, från vaggan till graven. Det funkar inte att luta sig tillbaka och tänka att farmor har det fint på sitt äldreboende, nix vi måste åka dit, umgås, sätta oss in, ta med något gott, ringa, skicka ett kort, skicka blommor...
För även om maten blir perfekt och även om allt annat också blir perfekt så undantar inte det behovet av närhet och kärlek.
Jag hoppas från det allra djupaste djupet av mitt hjärta att inte jag också kommer luta mig tillbaka och tänka att någon annan tar hand om... Det vore förfärligt.
Men sen var det en person som sa en klok sak, och det var faktiskt programledaren Josefsson själv som sa det "men är det ändå inte så att inte allt kan lösas politiskt utan att vi faktiskt själva också har ett ansvar för våra gamla mamma och pappa?"
Precis så är det ju. Även om jag faktiskt tycker att maten måste vara kanon till äldre och det måste alla kommuner klara av att leverera - är det inte så att det finns massor med kockar som man kunde anställa för att coacha dem som lagar mat till våra äldre?
Men som sagt, trots detta, så är det också så att ett samhälle som vårt där vi lämpar över (nästan) hela ansvaret för våra äldre på någon annan inte fungerar i det långa loppet. Vi måste ta vårt eget personliga ansvar för våra nära, från vaggan till graven. Det funkar inte att luta sig tillbaka och tänka att farmor har det fint på sitt äldreboende, nix vi måste åka dit, umgås, sätta oss in, ta med något gott, ringa, skicka ett kort, skicka blommor...
För även om maten blir perfekt och även om allt annat också blir perfekt så undantar inte det behovet av närhet och kärlek.
Jag hoppas från det allra djupaste djupet av mitt hjärta att inte jag också kommer luta mig tillbaka och tänka att någon annan tar hand om... Det vore förfärligt.
Comments