Ursäkta dröjsmålet, Daniel den här är för dig

Vet inte om jag går igenom en soft downperiod just nu men jag frossar i vackra sånger och sprucken kärlek och hopplösa drömmar. Dessutom vill jag mer än gärna snyfta loss i soffan framför någon sorgsen film.
En film som bitvis är så hemsk att det gör ont i kroppen, men för att sedan förvandlas och fylla hela ens kropp med sköna känslor är Seabiscuit.
Den tar sin början i depressionens USA där folk fick lämna sina hem för att leta jobb, tjäna ihop till det dagliga brödet.
Här får du träffa den unge pojken som överges av sin, tidigare rika, familj då de vill att han ska följa sin dröm och ägna sig åt ridning - som jockey. (familjen kan inte heller försörja sin son vilket nog är det främsta skälet till att han överges...)
Här möter du affärsmannen som gjort en förmögenhet på bilar men vars liv går i kras dubbelt då hela hans familj tas ifrån honom.
Och här möter du hästen som blivit utdömd men som då får en andra chans i händerna på den unge mannen och affärsmannen samt en tränare som mest ägnat sig åt att ta hand om omöjliga, utdömda hästar...
Det är vackert och man behöver inte vara som jag (dvs älska hästar) för att det här ska fungera. Det fungerar ändå.